onsdag 21 januari 2009

Storebror ser din maska


Det står nio stycken till två femtedelar urdruckna Staropramen-öl på bardisken. På armlängds avstånd från dem står nio stycken unga tjejer i korta svarta kjolar, nylonleggings och klacklösa stövletter. Tre av dem har i ett försök att vara unika valt svart-vita legging i stället för helsvarta. De är lite irriterade över att inte vara helt ensamma om den rebelliska handlingen. Men hela sällskapet har varsitt dinglande örhänge i vänster öra. På deras högra axlar hänger nio vita väskor i imiterat skinn. Köpta på stadsmissionen. Nio själar – en tanke.

Det är en triumf. Men hur går det till? Vaknar de bara en morgon och ser likadana ut? Sover de över hos varandra och planerar kläder hela natten eller har de bara sms:at en halvtimme innan de kom. Liksom: ”väninnor, vi tar väl alla den vita väskan idag?” Eller går de helt enkelt på jakt tills de finner åtta andra som ser ut som de själva och tar en öl med dem?

Tänk om det finns en hemlig klädpolis. Som Säpo, fast kanske Kläpo, som besöker utvalda medborgare nattetid. Söver ned dem, bär ut dem till en väntande lastbil nere på gatan och transporterar bort dem till något avlägset laboratorium. Deras hjärnor prepareras till att endast reagera på vissa stimuli. Om du väljer den vita väskan så får du något gott, vännen min. Som Pavlovs klädintresserade hundar.

De vaknar lagom när lastbilen bromsar in. Kanske förs de skrikande in i tortyrrummet, detta rum 101 där de värsta modemardrömmar besannas. Kläpo vet vad alla tänker. Kläpo vet vad du alltid hatat och tvekar inte att pracka det på dig. Ryser du vid tanken på spetsiga små boots som förstör fötterna och ger dig liktornar? I ditt nya klädliv kommer du att äga 1000 par och älska dem alla.

Efteråt minns medborgarna ingenting av händelsen. Kanske vaknar de i randiga nylontights och tror att de alltid har haft dem. Eller så ligger kvittot från JC på skrivbordet och shoppingpåsen under slasken är redan fylld med sopor. De tänker: Jaha, jag måste visst ha handlat lite smått igår. Kläpo tänker på allt. Endast en svag huvudvärk minner om nattens händelser men rationaliseras bort med tanken –”det får bli lite färre öl nästa gång.” De öppnar garderobsdörren och kvar finns ingenting som påminner om deras tidigare liv. Där hänger nu bara svarta minikjolar i meter på meter.

Men klädpolisen agerar inte på eget bevåg. Kanske har regeringen bestämt att det bara skall finnas ett visst antal klädgenrer. För att skapa ordning och reda. Förslaget röstades till och med igenom i plenisalen. En av alla de gånger när nästan ingen var där. Kanske är det statsministern som har valt ut just de byxorna du har på dig idag. Individualitet skapar oreda, konformitet skapar lugn. Det visste de 1984 och de vet de nu.

Hinner nästan bli lite upprörd. Borde inte någon varna flickorna i baren? Säga: De har tagit ert modesinne från er. Gör uppror! Men får i samma stund syn på en maska i nylonstrumporna. Pillar lite på den. Den blir större. Bara att kasta dem och fixa ett par nya. Känner med ens ett oemotståndligt sug att gå till JC.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar