Det finns vissa par man bara inte kan komma förbi: Batman och Robin, julafton och julklappar och så förstås brains och svart polo. Jag har redan återanvänt denna text två gånger men tvekar inte att göra det en tredje gång. Jag älskar ju polotröjor.
Humanism är inte så mycket en rörelse som en attityd, menade konstvetaren Panofsky. Minsann, hur ska då denna attityd kunna tydliggöras för den stora oinvigda massan? För folk i allmänhet. Ni vet dem som vi vill distansera oss från. Detta är givetvis en retorisk fråga, för svaret är lika enkelt som genialt: genom kläderna naturligtvis! För humanister är inte dummare än andra. Oftast. Även om vi inte precis är medlemmar i någon rörelse vill vi gärna att det ska synas exakt hur djupa vi egentligen är.
Då blir det dags för uniform. ”efterkrigstidens svårmod kläddes […] redan av Paris existensialister i svart och då framför allt i svart polo som bars till allt men helst till trench, tweedkavaj, manchesterbyxor, svarta stuprör, basker och runda glasögon,” skriver Tony Lewenhaupt. Varför i hela friden ändra på ett vinnande koncept? Det gäller bara att se till att kreti och pleti förstår vad den mycket betydelsebärande svarta polotröjan signalerar; det vill säga svårmod, intelligens och tankeverksamhet utan ände.
Och viss verkar folk i gemen ha kopplat. I filmen Kär i Paris, från 1957, hamras budskapet in på ett sätt som ingen kan undgå. Audrey Hepburns karaktär suktar (endast på ett strikt intellektuellt plan givetvis) efter franske professor Flostre, grundaren av empatikolismen. När hon slutligen får chansen att träffa denne Sartre (pardon, Flostre) så är han givetvis med nödvändighet klädd i svart polo.
Den intellektuella polon är dock på intet sätt ett 50-talsfenomen. I Bernhard Roetzels Gentlemannen – handbok i det klassiska herrmodet från 1999 kan man läsa: ”En svart polotröja ser man nästan bara på män med kreativa yrken.” Men jovisst. Det är därför närmast med fasa alla humanister ser Bret Easton Ellis ikläda sin pinup-protagonist detta närmast heliga plagg inte bara en utan två gånger i ytloeposet Glamourama. Då minns vi hellre beskrivningen av Francisco-beatniksarna, vilka vi av vana antar ständigt gick klädda i detta plagg:
They are hip without being slick, they are intelligent without being corny, they are intellectual as hell without being pretentious, they are very quiet, they are very christlike.
Kan en tröja verkligen säga allt dett? You betcha! Hösten 1998 behövde till exempel JP Gaultier bara dra svarta polotröjor över sina magra modellers huvuden och låta dem trippa omkring med varsin Gauloise för att världens modeskribenter frenetiskt skulle skribbla ”beatnik” i sina block.
”Det paradoxala är detta hur man kan se intelligent ut utan att tänka på något intelligent”, tyckte Roland Barthes. Det är inte en paradox, raring. Det är en svart polo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar