Above and beyond the call of duty.Jag är inte något stort fan av smycken på män. Orättvist och en smula sexistiskt, javisst. So sue me. Jag gillar en snygg klocka, inte för stor och prålig förstås, möjligen digital om man vill spexa lite men efter det känns det som om det räcker. Eller det var i alla fall vad jag trodde fram till alldeles nyligen.
Men låt oss backa det så kallade bandet en smula. Sommaren jag fyllde 30 tillbringade jag semestern i Paris och fick armbandet ovan i present. Jag har sedan sett det hängande på flera söta, välklädda flickors handled och diggar det fortfarande skarpt. Jag brukar borsta av det dammet och knäppa det på mig när temperaturen medger bara armar. Nu när jag besökte Milano såg jag det dock för första gången bäras av en man. Och det var verkligen ganska förtjusande. När jag var (betydligt) yngre närde jag en viss förkärlek för nagellack på män och även om den specifika hangupen har gått över kändes snubben i armbandet som en mer vuxen och subtil variation på samma tema. Precis som rouge noir-färgade naglar säger det inte "jag är så i kontakt med min kvinnliga sida" utan snarare "I go that extra mile". Och hur bedårande är inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar