Förföraren

Känner ni begäret? Hell yes!

För några dagar sedan dök den upp igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen; nyheten att socker är lika beroendeframkallande som kokain. "Likheterna är slående", konkluderar visst någon professor som SvD lyckats gräva fram. Hjärnan har tydligen en tendens att löpa amok inför vitt pulver. Det här torde inte komma som en överraskning för någon som kan sin Roland Barthes, ni minns väl det utsökta citatet "Många menar att socker är sött, men jag, jag tycker att socker är våldsamt".

Visar sig att RB hade rätt igen, vilket plötsligt får mig att omvärdera de (alltför få) gånger någon man viskat sweet nothings i ens öra om hur söt man är. Tidigare har jag prompt tagit herren i fråga i dennes öra och berättat att det faktiskt, händelsevis är en smula nedlåtande att kalla kvinnor för söta. Det låter ju för tusan som om man pratar om en kattunge eller teddybjörn. Och vem vill vara ett mjäkigt gosedjur? Självklart är det tvärtom adjektiv som farlig, spännande och berusande man skulle vilja inkassera. (Och ja, tjusig, chic, snygg och bedårande kan också passera, tack så mycket.)

Men de som säger att forskning inte lönar sig har än en gång blivit överbevisade. Världen är inte platt. Fjällen har fallit från mina ögon - så vill du kalla mig söt, sugar, så kommer jag inte alls att bli sur.