Änglar i mitt hår

Stoppa pressarna! Oväntat intressant inslag på Bazaars vanligen menlösa vimmelsidor.
Bild från majnumret.

Jag brukar tycka att sidorna med det tramsiga namnet Flash långt bak i brittiska Harper's Bazaar är en total waste of time. Vem bryr sig egentligen om kändisar som poserar med lite sponken på fest? Inte jag... I normala fall. I senaste numret finns dock ett undantag. Den för mig helt okända skådisen Ophelia Lovibond har lyckats bli plåtad med håret som jag vill ha i vår; en smula nonchalant, välmående, långt och i en makalöst snygg brun färg. Jag må inte vara målgruppen för hennes filmer men det betyder ju inte att jag inte kan uppskatta hennes barr. Det här fotot följer med mig till frisören asap.

Old Possum's Book of Practical Cats

Jösses, vilken fest!
Bilden hämtad från Wilbur & Gussies hemsida som du för övrigt hittar här.

Vill minnas att jag tjatat lite om behovet av en ny aftonväska till ett bröllop och var tidigare inne på vintage, men nu tror jag att jag har knäckt det utan att behöva yra runt på alla upptänkliga andrahandsbutiker i stan. Det är inte så att jag inte gillar second hand (fyndade en stilig, gul Hermès-scarf på Stadsmissionen för ett tag sen) men det tenderar ju att ta tid. Och den börjar rinna ut. Planen är i stället att haffa en av de många söta Wilbur & Gussie-väskorna som säljs på flera håll i Sthlm. Jag har faktiskt redan en själv, men just den claschar med de utvalda skorna. Hårt liv det här... Lite sött också att alla väskmodellerna samt även märkets namn kommer från hundar och katter som de två modeskaparna Brett Tyne och Lucy Lyons känt och älskat. Jag har nog riktat in mig på en "Charlie", döpt efter Lyons katt, en blå burma som visst är "sanslöst stilig". Funkar för mig!

En kopp kaffe till

Under the British Sun Lay the Stars heter Made By Noemis senaste kollektion. Jolly Good!
Foto: Ceen Wahren, hämtat från märkets hemsida.

En av de snofsigaste perksen med att vara journalist är att man har både anledning och ursäkt att ta kontakt med vilt främmande människor som man tycker pysslar med något intressant och föreslå att man ska ta en fika tillsammans. Häromdagen hade jag privilegiet att prata med duktiga modeskaparen Noemi Ivanova, grundaren av underklädesmärket Made By Noemi, över en espresso medan hon hjälpte mig med intressanta åsikter till en kommande artikel. Den kan jag inte säga mer om för tillfället men däremot rekommenderar jag ett besök på märkets hemsida. Fullt med godbitar för alla oss underklädesfans.

Porträtt av en dam

Grace Kelly skulle säkert inte ha haft några svårigheter med att få alla rätt på Derek Blasbergs quiz. Här med Frank Sinatra i filmen En skön historia från 1956.
foto: Eric Carpenter/MGM (Kobal Collection)

Jag har alltid varit i mitt esse när det gäller prov. Ge mig en uppgift, begränsad tid och möjligheten att få "mycket väl godkänt" och jag arbetar som ett litet bi. Därför kunde jag givetvis inte motstå att kasta mig över testet Are you a lady or a tramp? på style.com i morse. Derek Blasberg, som konstruerat quizzet, är också författare till boken Classy: Exceptional Advice for the Extremely Modern Lady som så klart (efter att man har fått 10/10 på provet) verkar smått intressant trots att jag knappast ger mig själv etiketten "extremt modern".

Men frågan är ju om man kan lära sig att vara classy genom att läsa en bok - det är nästan så att jag hoppas att det är omöjligt. Det verkar på något sätt förminska insatsen. I stället för genvägar tänker jag storslaget satsa på att än en gång studera mästarna och börjar logiskt nog med Grace Kelly, hon har ju till och med ett namn värdigt en champion. Jag planerar att bunkra upp med godbitar som Slå nollan till polisen, Fönstret åt gården och Ta fast tjuven och sen viker jag stora delar av min semester åt att hänga på Kelly-utställningen på V&A i London. I slutet av juli gör jag mig så redo att tenta av 20 poäng Elegans - faktiskt lagom tills det är dags för höstens damiga outfits á la Louis Vuitton.

En ren skandal

Uppsättningen som förfärade den burgna parispubliken 1913.

Trots att jag till och med själv bloggat om "den tröttsamma fixeringen vid Coco Chanel" kunde jag alltså inte låta bli att hyra Coco & Igor när den så släpptes på dvd. Andra har redan kommenterat filmens urtjusiga miljöer och frapperande brist på spänst och passion och där har jag inget att tillägga men jag slår gärna ett slag för de inledande scenerna där Ryska baletten orsakar skandal. Har skojigt nog biljetter till Operans uppsättning av just Våroffer nästa vecka. Förväntar mig dock varken polisingripanden eller kläder av Chanel.

En plats i solen

Så här var det uppdukat till pressfrukosten i morse. Lamporna av Piet Hein Eek är visst en av Kadi Harjaks (som är vd för NK inredning) egna favoriter.

En olycka kommer sällan ensam sägs det, och nu verkar detsamma gälla för påkostade inredningsbutiker med a-läge i city. På kort tid har huvudstadens designintresserade fått Gertrude, Room och ett uppfräschat NK att browsa på. Imorse var det pressvisning på det sistnämnda och journalisterna kunde roa sig med att dricka kaffe ur Agneta Livijns rejäla muggar och gulla med design av snofsiga namn som bland andra Patricia Urquiola, Front, Eames och ovan nämnde Piet Hein Eek. Fint, dyrt och rätt så spänstigt. Fast i ärlighetens namn hade jag kanske väntat mig ännu mer av ett varuhus med NK:s flotta historia.

Så där jättemånga överraskningar fanns det väl inte på plan tre men väl en hel del fina saker. En oväntad sak var dock att vissa föremål i butiken endast var till lyst och inte kunde köpas; "rekvisita" stod det på bordet där bland annat de små träden i krukorna trängdes. Vilken besvikelse!

Män är från Mars, kvinnor är från Venus

Ligger verkligen det här i tiden? Nya tidskriften Välkommen hem uppges vara en så kallad oneshot. Med en slogan som "magasinet med kvinnlig känsla" får man nästan hoppas att det inte blir fler nummer.

Alla har vi våra pet hates; jag har till exempel oerhört svårt för särskrivningar, bar mage vid matbordet och när människor recenserar biofilmen innan de ens är ute ur salongen. Det är så störigt. Något annat som verkligen buggar mig är när interiörer ska beskrivas i termer av "manligt" och "kvinnligt". Det är unket och förlegat och säger dessutom ingenting alls om det man tittar på. Sen är det också svårt att komma runt att det finns en värdering i hur fint det "manliga" respektive "kvinnliga" är. "Kvinnliga" interiörer är läskigt ofta slentrianmässigt blommiga och pastellfärgade med krusiduller medan "manliga" förstås är minimalistiska, praktiska och enfärgade. Hallå! Det är kort och gott en typ av dålig journalistik som jag trodde var på tillbakagång. Döm därför om min förvåning när jag fick syn på specialtidningen Välkommen hem som ges ut av Allers media - den har undertiteln "magasinet med kvinnlig känsla". Vad falls?

"Det har varit jätteroligt att få göra en tidning med de ämnesområden som intresserar majoriteten av de svenska kvinnorna. Känslan i tidningen är varm och kvinnlig. Vissa miljöer är mjuka och romantiska medan andra är skönt galna och respektlösa. Här finns massor av själ och hjärta och det doftar kafferep och sommarblommor mellan uppslagen", säger redaktören Gunilla Thermaenius i ett pressmeddelande.

Senast jag kollade var jag också kvinna men jag kan inte säga att jag någonsin känner att jag varit tidskriftens målgrupp. Det är för övrigt ett annat av mina hatobjekt - att klumpas ihop med en massa andra och få åsikter och smakriktningar pådyvlade på grund av vad man har mellan benen.