Den amerikanske vännen

Sådan här godbitar hittar man i Matchbook Magazine. Plåtat av Bonnie Tsang.

Det finns så otroligt många rara nätmagasin nuförtiden. Tyvärr hittar man ju inte fram till alla. Men ni har väl i alla fall inte missat söta Matchbook Magazine? Tonen, formgivningen och reportagen är bedårande. Och de har ärtiga bloggen The Daily Spark också - too cool for school.

Livet deluxe

Presenter kan bevisligen vara det perfekta sättet att få en flicka i säng. Men då ska det för tusan göras med lite fingertoppskänsla. Chattertonbloggen, den eviga gentlemannen, bjuckar i dag på en text i ämnet av undertecknad. Så mycket silkespapper - så lite tid.

Ögonblick att minnas

Älskling.

Ibland är det finemang med överraskningar. Om de är trevliga, det vill säga. Undertecknad hade till exempel helt avskrivit tidskriften Another Magazine som prettig, jobbig och trist, vilket visade sig vara helt uppåt väggarna. I själva verket är den en liten skatt. Plåtningarna är urtjusiga och texten förtroendeingivande highbrow. Jag älskar allt. Och måste här passa på att tacka söta Bea Szenfeld - om jag inte hade haft glädjen att gå hennes kurs Feed Your Darlings i vintras skulle jag säkert fortfarande leva i ovisshet om tidskriftens magi. Ibland är det bra att prova nya saker. Ibland.

Upptäckaren

Är du den rätta?

Farsen med doftljusen går vidare. Och det går inget vidare, om man säger så. Det är så många krav som ska uppfyllas, som ni vet. Jag vill ju lära av mina misstag och inte fastna i måndag hela veckan för evigt. Men jag har nu eventuellt skådat ljuset. Cire Trudon kan vara svaret på mina böner, och det är väl inte mer än rätt eftersom de alltsedan 1700-talet sålt sitt vax till de tjusigaste kyrkorna. Herren ger och Herren tar. Märket grundades 1643 av en ambitiös fransman som ville erbjuda sina kunder det allra bästa och så småningom såldes de riviga ljusen till Versailles också. Och duger det åt Marie Antoinette, så duger det åt mig också. Tror jag. Om inte ni har några chicare förslag...

Synd

Tack men nej tack. Jag har inte plats.

Vi har alla våra problem, inte sant? Är det inte det ena så är det något annat. Trogna läsare minns kanske hur jag häpnade och förtjustes över alla nätta möbler som verkade välla in på alla fronter. Hm, jag har nu noterat en klar brist. Var finns alla små soffor? En snabb marknadsanalys ger vid handen att ingen erbjuder en liten, lättplacerad och ärtig soffa. Varför inte? Hur kan detta märkliga hål i huvudstadens utbud har tillkommit? Jag vägrar att acceptera att alla andra får plats med dessa självgoda monster till stoppmöbler som står och pöser på ställen som Room och NK inredning. Vad i all världen hände med omsorgen om den lilla människan. Och lägenheten.

I hennes skor

Hallå där snygging, ska vi gå hem till mig?

Jag är förälskad nu igen. Jag skyller på våren, denna förrädiska tid då de märkligaste saker plötsligt verkar som en god idé. Fast i just det här fallet, med skorna på bilden, kan det måhända vara äkta kärlek. Mintgröna, knasigt höga och med en färgglad boll på tån - hallå, vi är uppenbart gjorda för varandra. Det kan knappast vara en tillfällighet att kollektionen bär namnet Heartbeats. En av mina bästa Helsingforsupptäckter är just rara märket Minna Parikka, som av någon anledning tidigare gått mig spårlöst förbi. Mest av allt gillar jag hennes högklackade och för godbitarna ovan skulle jag lätt hugga av mig en arm och ett ben, vilket möjligen skulle motverka inköpet något. Funderar medan jag skriver det här på hur galet chict det skulle vara att matcha det gröna strutsskinnet med det här lacket. Jösses.

Music at Night

Helena C - vilken hjältinna.

Jag roar mig med att skriva om nonchalans, förebilder och flagande nagellack på Chattertonbloggen i dag. Titta förbi!