onsdag 30 maj 2012

Nobody, not even the rain, has such small hands


Jag älskar ord. Verkligen älskar dem. Hur de låter, hur de ser ut och ibland till och med vad de betyder. Men ibland vill man bara vara tyst och lyssna på regnet. Som på dagens inlägg på Chatterton-bloggen.


tisdag 29 maj 2012

Den svarta boken

Ciao bello!

Trogna läsare vet att jag egentligen inte är någon stor kaffedrickare. Men jag försöker flitigt för sakens skull. Och för de söta kopparnas. Eller så är det som David Letterman konstaterar: "Way too much coffee. But if it weren't for coffee, I'd have no identifiable personality whatsoever." Hear, hear.

Vårigt kaffe.

Prettigt kaffe.

Karnevaleskt kaffe.

Glossigt kaffe.

fredag 25 maj 2012

Den amerikanske vännen

Sådan här godbitar hittar man i Matchbook Magazine. Plåtat av Bonnie Tsang.

Det finns så otroligt många rara nätmagasin nuförtiden. Tyvärr hittar man ju inte fram till alla. Men ni har väl i alla fall inte missat söta Matchbook Magazine? Tonen, formgivningen och reportagen är bedårande. Och de har ärtiga bloggen The Daily Spark också - too cool for school.

onsdag 23 maj 2012

Livet deluxe


Presenter kan bevisligen vara det perfekta sättet att få en flicka i säng. Men då ska det för tusan göras med lite fingertoppskänsla. Chattertonbloggen, den eviga gentlemannen, bjuckar i dag på en text i ämnet av undertecknad. Så mycket silkespapper - så lite tid.


tisdag 22 maj 2012

Ögonblick att minnas

Älskling.

Ibland är det finemang med överraskningar. Om de är trevliga, det vill säga. Undertecknad hade till exempel helt avskrivit tidskriften Another Magazine som prettig, jobbig och trist, vilket visade sig vara helt uppåt väggarna. I själva verket är den en liten skatt. Plåtningarna är urtjusiga och texten förtroendeingivande highbrow. Jag älskar allt. Och måste här passa på att tacka söta Bea Szenfeld - om jag inte hade haft glädjen att gå hennes kurs Feed Your Darlings i vintras skulle jag säkert fortfarande leva i ovisshet om tidskriftens magi. Ibland är det bra att prova nya saker. Ibland.

måndag 21 maj 2012

Upptäckaren

Är du den rätta?

Farsen med doftljusen går vidare. Och det går inget vidare, om man säger så. Det är så många krav som ska uppfyllas, som ni vet. Jag vill ju lära av mina misstag och inte fastna i måndag hela veckan för evigt. Men jag har nu eventuellt skådat ljuset. Cire Trudon kan vara svaret på mina böner, och det är väl inte mer än rätt eftersom de alltsedan 1700-talet sålt sitt vax till de tjusigaste kyrkorna. Herren ger och Herren tar. Märket grundades 1643 av en ambitiös fransman som ville erbjuda sina kunder det allra bästa och så småningom såldes de riviga ljusen till Versailles också. Och duger det åt Marie Antoinette, så duger det åt mig också. Tror jag. Om inte ni har några chicare förslag...


fredag 18 maj 2012

Synd

Tack men nej tack. Jag har inte plats.

Vi har alla våra problem, inte sant? Är det inte det ena så är det något annat. Trogna läsare minns kanske hur jag häpnade och förtjustes över alla nätta möbler som verkade välla in på alla fronter. Hm, jag har nu noterat en klar brist. Var finns alla små soffor? En snabb marknadsanalys ger vid handen att ingen erbjuder en liten, lättplacerad och ärtig soffa. Varför inte? Hur kan detta märkliga hål i huvudstadens utbud har tillkommit? Jag vägrar att acceptera att alla andra får plats med dessa självgoda monster till stoppmöbler som står och pöser på ställen som Room och NK inredning. Vad i all världen hände med omsorgen om den lilla människan. Och lägenheten.

torsdag 10 maj 2012

I hennes skor


Hallå där snygging, ska vi gå hem till mig?

Jag är förälskad nu igen. Jag skyller på våren, denna förrädiska tid då de märkligaste saker plötsligt verkar som en god idé. Fast i just det här fallet, med skorna på bilden, kan det måhända vara äkta kärlek. Mintgröna, knasigt höga och med en färgglad boll på tån - hallå, vi är uppenbart gjorda för varandra. Det kan knappast vara en tillfällighet att kollektionen bär namnet Heartbeats. En av mina bästa Helsingforsupptäckter är just rara märket Minna Parikka, som av någon anledning tidigare gått mig spårlöst förbi. Mest av allt gillar jag hennes högklackade och för godbitarna ovan skulle jag lätt hugga av mig en arm och ett ben, vilket möjligen skulle motverka inköpet något. Funderar medan jag skriver det här på hur galet chict det skulle vara att matcha det gröna strutsskinnet med det här lacket. Jösses.



onsdag 9 maj 2012

Music at Night

Helena C - vilken hjältinna.

Jag roar mig med att skriva om nonchalans, förebilder och flagande nagellack på Chattertonbloggen i dag. Titta förbi!


Glasklart

Milanogodis.

Anne Boenischs och Steffen Schellenbergs monter var en av mina favoriter på Salone Satellite i år. De är dessutom riktiga raringar, vilket så klart aldrig ska underskattas. Topprodukten är, enligt mig, riviga lampan Karat. Vilken ärta! Blått är flott, även om den vita varianten också var fin. Duon jobbar tillsammans men ansvarar för sin egen design och prylarna har attityd utan att vara muckiga. Två tyskar att hålla ögonen på i framtiden, med andra ord.

Ovan hyllade lampa i design av Anne Boenisch.

Inspirationen till sidobordet Plissee är som namnet antyder plisserade tyger.

Munblåst glasbord formgivet av Steffen Schellenberger.

Söta trion the Triplets med tydliga familjeband.


tisdag 8 maj 2012

Sex in Society

Horskor?

En ung, snygg italienare i dyr bil försökte ragga upp mig i förmiddags. På Malmskillnadsgatan. Tillfällighet - I think not. För sjuttiotalister är kontexten som bekant allt. Jag blev så chockad att sanningar som tidigare verkat oomkullrunkeliga plötsligt verkade gå att... ja - runka på. Har hororna snyggat till sig rejält sedan sist eller hade han Dolly Partons devis "It's expensive to look this cheap" ringandes i bakhuvudet? Vad exakt var det som fick mig att se ut som en working girl, förutom den otvetydigt upptagna minen jag sportade? Var det kjolen (kort men inte för kort, eller det var i alla fall vad jag trodde), skinnjackan (så väldigt praktisk om man blir tagen mot en skitig betongvägg) eller måhända skorna? Jag ångrar förstås bittert att jag inte frågade honom. Vad är jag för slags grävande journalist egentligen? 

Det fick mig i alla fall att fundera på det här med billiga vs klassiga looks. På pappret är det så enkelt med gränsdragningar (titta bara på Afrika) men uppenbarligen kan en persons hora bli en annans horrör. Några saker torde dock de flesta vara överens om leder raka vägen in till Hookerville: riktigt korta kjolar i kombo med rejäla urringningar, höga klackar, stort hår och massor med smycken. Men hell's bells - det kan ju också vara en stående beskrivning av i stort sett alla Dolce & Gabbanas kollektioner sen de började i mitten av 1980-talet.

Klurigt värre alltså. Det här med chic är som ni vet ett begrepp som högliga fascinerar mig. Tricket är att klara av balansgången mellan uppenbart och underbart utan att det bara blir underliv av alltsammans. Kokar det ned till attityden? Undertecknad vill naturligtvis av lättförklarliga skäl inte tro det. Det enda som är värre än att bli tagen för en prostituerad vore väl att få stämplat i pannan att man dessutom har tappat all panasch. "I'v gone from saint to whore and back to saint again, all in one lifetime", konstaterade Ingrid Bergman. Världen rör sig definitivt snabbare nu för tiden. Den resan gjorde jag just på fem minuter.

Kunde man ha hanterat situationen bättre och fått honom att hävda sin ståndpunkt hårdare? Mycket möjligt, men jag är i alla fall nöjd med att ha snoppat av honom med ett styvt "Bye, I have to work now".



måndag 7 maj 2012

Pink Smog

Rar och en smula bisarr rosa hatt. Vem skulle kunna bära upp den?

Har på senare tid, av oklara anledningar, kanske är det vårförälskelsen, börjat se världen genom rosafärgade glasögon. Eller så är det mer prosaiskt - måhända vill jag bara ha rejäl valuta för pengarna spenderade på brillorna häromveckan. Hur som helst, här är i alla fall ett gäng skära Helsingforsupplevelser från helgen. Bisou!

Älskar Katja Tukiainens seriekonst som för närvarande ställs ut på Kiasma. En rosachock komplett med enhörningar och kulörta lyktor. Livet blir inte bättre.

Rar pralin på Café Strindberg. Bedårande gammeldags ställe med förtjusande inredning. Konspirerade för att sno en av tavlorna på väggen, med ballerinor. Blev inget av med det, tyvärr.

Jag har alltid varit lite svag för jockeyer. Kanske är det alla Svarta Hingsten-böckerna jag läste som ung? Drömmer nu om en rivig mössa från finska märket Costo.

Ramlade på antikaffären Helsinki Second Hand som visade sig vara jättestor. Och kul. Här fanns inte bara kudden ovan utan också porslin, möbler och tre galet läskiga barnmannekängdockor som ger mig mardrömmar härifrån till evigheten.


torsdag 3 maj 2012

The Diamond as Big as the Ritz

Farligt tjusigt.

Funnen: the impossible dreamboat. Och när jag säger omöjlig, så menar jag omöjlig. Inte som när du vill ha chans på snubben men han har andra planer. Utan o m ö j l i g. Vi snackar haute joaillerie, så dyrt att inte ens en arm och ett ben är tillräckligt. Så dyrt att om du måste fråga vad det kostar så har du inte råd. Så dyrt att det inte ens är irriterande längre, bara sagolikt fascinerande.

På tal om sagor, jag tittade på nyinspelningen av Rödluvan och vargen i helgen. Varför? Bra fråga, jag kan inte rekommendera er att göra detsamma. Men det fick mig i alla fall att längta efter bröderna Grimm, HC Andersen, Astrid Lindgren et al. Ni fattar. Lite mer magi i tillvaron, helt enkelt. Och det var då jag av en händelse snubblade på det här klippet. Är det inte underbart? Som att kliva in bakom pälsarna längst bak i garderoben, eller trilla med huvudet före ned i kaninhålet. Victoire de Castellane må älska stenarna för deras färg och glans men hon återkommer gång på gång till hur förtjust hon är i saker som har en historia, hur gärna hon vill berätta en historia med sina juveler och att de är som små vänner. Just det. Med såna vänner - vem behöver vargar, hjältar eller äldre släktingar med abnormt stora tänder? Det här är en sagobok i min smak.






onsdag 2 maj 2012

Goda nyheter

Var jag verkligen vid mina sinnens fulla bruk vid inköpet av dessa brillor?

Hallå där, sötnosar. Ni har väl inte missat att jag också varje onsdag skriver på rara, nya bloggen Chatterton. I dag handlar det om något som ligger mig varmt om hjärtat, rosa. Återkommer här i morgon med ett inlägg om smycken. Ses!