måndag 19 december 2011

Borta med vinden

Scarlett verkar sannerligen inte lida av pandaögon.
Det här med övning och färdighet är begrepp som går so so att greppa vissa dagar. Jag tror att det är därför som nagellack fortsätter att regera i min sminklåda, liksom så enkelt att lyckas med. Just nu firar jag och mina välmålade labbar triumfer (grabbade åt mig chanel-snyggingen graphite häromdagen. Vilken elegant! Perfekt nu när det lackar mot jul...ha ha...). I alla fall om man jämför med mina ruskigt illa målade "sotiga" ögon. Jag fick nämligen för mig att splasha ut på en svart, exotisk YSL-ögonskugga igår. Den ser så tjusig och glittrande ut i sin bedårande guldfärgade ask, värsta sirenen. Men med svart och exotisk kan tydligen också menas ful och smetig. Lika rart som mina naglar blänker lika klunsigt stirrar mina ögon numer ut på världen. Det ser ut som om jag inte sovit ordentligt på en vecka. Och inte på det bra sättet, kan tilläggas.

Det här med ögonmakeup är en slippery slope; precis som när man desperat försöker rädda situationen efter att verbalt ha klampat i klaveret. Man fortsätter och fortsätter - och allt blir bara värre och värre. Men.Man.Kan.Bara.Inte.Sluta. Jag skyller inte ifrån mig, jag bet av mer än jag kunde tugga. Enought already. Jag slänger in handduken och tvättar bort eländet. Och går och lägger mig och surar. Men jag säger som Scarlett O'Hara: "Jag ska tänka på det alltsammans i morgon. I morgon är åter en dag." Och om Rhett dyker upp eller inte bryr jag mig franky inte ett damn om. Men ögonmaken ska i alla fall sitta som en smäck. Senare i veckan.

fredag 16 december 2011

Stulna juveler

Vilka guldkorn man kan hitta när man är ute och rör sig.
Hade den stora glädjen att besöka Göteborg som hastigast i veckan och bodde på rara Mornington. Det nästan mest förtjusande med hotellet är den pyttelilla fönstersmygen alldeles vid receptionsdisken där det väl är tänkt att man ska kunna njuta av en espresso och tillhörande pralin medan man väntar på passande exotiskt sällis. Det som verkligen lyfte kvadratmetern var valet av väggprydnader. Trogna läsare känner till undertecknads förkärlek för tallrikar på väggen och här fanns flera godbitar ur Fornasettis sortiment, enligt uppgift inköpta på auktion. Det fina var att de valt en smula ovanliga motiv och inte bara snöat in på det lite trötta ansiktet. Allra flottast var nog sprittallrikarna nedan. Hade personalen bara inte varit så trevliga och uppmärksamma hade jag lätt snott en hel cocktailfest...



tisdag 13 december 2011

The Meaning of Sunglasses

När kommer julgransfoten, då?
Det finns en handfull skribenter som skulle kunna lägga ut texten om i stort sett vad som helst och jag skulle kasta mig över det. Med glädje. 10 000 tecken om julgransfotens historia ur ett genusperspektiv? Hell yes, om det bara var Hadley Freeman som hanterade ordbehandlaren. Döm därför om min glädje när jag strosade omkring på bedårande Rönnells i helgen och sprang på boken ovan, dessutom till det facila priset av 80 spänn. Jösses, julen kom visst tidigt i år. Trogna läsare känner så klart till min förtjusning i hennes Ask Hadley-krönikor i The Guardian. Har du inte läst dem ännu så gör dig själv en tjänst i jul medan alla andra är upptagna med banaliteter som att äta pepparkakor och spela sällskapsspel. Ms Freeman är inte bara påläst, brutalt ärlig utan också väldigt, väldigt rolig. Inte en helt vanlig kombo, tyvärr. The Meaning of Sunglasses ska vara en stilguide och jag har definitivt goda förhoppningar om att i alla fall min prosa kommer att vara avgjort chicare efter att ha slukat de 216 sidorna.

fredag 9 december 2011

Den lysande världen

Nu, innan julstämningen står oss alla upp i halsen, är det lätt att lista anledningar för högtiden. Visst kommer den att bli bedårande? Jag kan redan höra Bing i bakgrunden (på vinyl), känna doften av knäck och föreställa mig hur jag hänger upp prydnader i granen med ett glas skumpa i handen. Ännu bättre blir den så klart med schysta presenter - because you're worth it. Om du behöver ytterligare anledningar kommer de här:

För att man minns sin barndoms böcker för evigt. Varför inte minnas en urtjusig utgåva som denna med illustration av Jillian Tamaki?
För att Altewai.Saome är så samtida att det nästan gör ont. Vansinniga väskor!

För att nonsens inte har varit så här snyggt sedan Alice. Noa Bembibre vet vad grafiskt intresserade vill ha.
För att det kommer att bli vår igen och bara armar kräver bling. Minimarkets vår- och sommarkollektion rockar. Finast är accessoarerna och skorna.

För att lite Chanel är bättre än ingen Chanel.



För att man inte vill bli mer överraskad än man måste.

För att det finns något vagt spöklikt med Jo Gibbs spegel. Och samtidigt något så praktiskt - ibland är man ju inte riktigt redo att fråga vem som skönast i landet är. Trivsamt med lite softat glas då, non?

För att du vill ha upplevt den på riktigt någon gång. Boka biljetter till sagolika Svansjön på Operan nu och känn dig som Nina Sayers. Eller förhoppningsvis inte...

För att duktiga formgivarna Johanna Asshoff och Hanna Brogård beskriver Isala-serien för Ikea "som små juveler att pryda hemmet med".

torsdag 8 december 2011

Jerusalem

Nu när det är jul och allt.
I dag fann jag mig till min stora förvåning för första gången i Barkaby Outlet, eller Stockholm Quality Outlet som de töntigt nog envisas med att kalla sig. Hade ett ärende i bygget bredvid och blev varmt rekommenderad att titta förbi när jag ändå var i krokarna. Det ska väl sägas först som sist att outletshopping inte riktigt är min grej, snobbig och obilburen som jag är (möjligen också korkad), men i andan av att åtminstone föreställa en hyfsat nyfiken journalist gick jag den extra milen, som den här gången var ungefär 200 meter.

Undertecknad har alltid föreställt sig outlets, förutom möjligen dem i chica Milano, som fyllda av fula grejer, trista butiker och onödigt många, onödigt ohippa människor... Icke så, visar empirin. Hope, Whyred och Acne hade alla ett förtjusande utbud, trevliga expediter (någon innerstaden är märkligt berövad i många fall) och smakfulla priser. What's not to like, liksom. Det skulle väl vara att det krävdes buss + pendeltåg + buss att ta sig dit. Kanske inte tittar in i brådrasket igen men är för närvarande väldans nöjd med mina två inköp och att ha wallraffat i förorten.

onsdag 7 december 2011

Mitt krig



Så sant som det är sagt! Jag har gått och suktat efter Lars Fuhres otroligt ärtiga feel bad-posters ett tag nu. De är inte bara knasigt stiliga utan också farligt vältaliga; en kombination som sätter mitt hjärta i brand varje gång. Nu såg jag dessutom att de kommer att finnas till salu i en tillfällig julbutik på Katarina Bangata 49 som har öppet den här helgen och nästa. Herrejösses - jag ilar! Kan bli en perfekt julklapp till... mig själv om inte annat.




måndag 5 december 2011

Illusionernas bok

Ljuvligt second hand-fynd.
Ibland behöver man goda nyheter, lite uppmuntran och någon som säger "såja, såja, allt kommer att ordna sig". Det kan jag nu inte göra. Däremot kan jag pigga upp er kväll med ett trivsamt exempel ur verkligheten på att man fortfarande kan göra finfina andrahandsfynd även i Stockholms innerstad. En kompis lyckades nämligen komma över den här godbiten på Emmaus för en tid sedan. Fotoboken New York in the Thirties av Bernice Abbott är föga förvånande från just nämnda decennium men den här utgåvan är från slutet av sextiotalet och trivsamt nött. En guldgruva för alla oss som är intresserade av a) New York b) fotografi c) arkitektur. Efter lite research, det vill säga googling, visar det sig att Abbott är något av en pionjär och hängde med storheter som Man Ray, Djuna Barnes och Eugene O'Neill. Den förstnämnda ska tydligen ha valt henne till assistent för att hon inte visste något om fotografi och skulle göra som ha sa åt henne och inte ta egna initiativ. Hon verkar ha plockat upp ett och annat, om man säger så. Det fascinerande med fotografierna är hur tidlösa och samtidigt otroligt daterade de är på samma gång.







torsdag 1 december 2011

På utvägen var jag en annan

Ska vi gå hem till mig eller...
Ack nej, jag kan bara inte tro det. Nu har det alltså hänt återigen - jag sitter bland skärvorna av mina brustna förhoppningar och börjar känna mig misstänkt lik en doftljusens Carrie Bradshaw. Är jag inkapabel att finna den rätta? Kommer jag att sluta mina dagar ensam och utan vällukt? Första dejten med Laura Mercier-ljuset föll inte alls väl ut. Plötsligt hade vi inget att säga varandra. Usch, vilken sötsliskig don juan. Inte alls den mustiga, juliga eleganten jag hoppats på; snarare doftvärldens motsvarighet till något banalt pojkband med alldeles för mycket socker på repertoaren. Illamående sträckte jag mig mot fönstret och förbannade att jag än en gång fallit för ett fagert yttre.

Problemet med doftljus är ju att man inte riktigt vet var man har dem förrän de står i vardagsrummet. Och stinker. Jakten går alltså vidare. Slår kanske till på Byredos Bibliothèque nästa gång eller ger tidigare ratade Feu de Bois en chans. Eller är det läge att se sig slagen, kasta in handduken, hänga upp sporrarna? Vi får väl se. Rackars att det blåser så mycket att man inte kan ha fönstren öppna.