fredag 29 april 2011

Drottningens juvelsmycke

Above and beyond the call of duty.

Jag är inte något stort fan av smycken på män. Orättvist och en smula sexistiskt, javisst. So sue me. Jag gillar en snygg klocka, inte för stor och prålig förstås, möjligen digital om man vill spexa lite men efter det känns det som om det räcker. Eller det var i alla fall vad jag trodde fram till alldeles nyligen.

Men låt oss backa det så kallade bandet en smula. Sommaren jag fyllde 30 tillbringade jag semestern i Paris och fick armbandet ovan i present. Jag har sedan sett det hängande på flera söta, välklädda flickors handled och diggar det fortfarande skarpt. Jag brukar borsta av det dammet och knäppa det på mig när temperaturen medger bara armar. Nu när jag besökte Milano såg jag det dock för första gången bäras av en man. Och det var verkligen ganska förtjusande. När jag var (betydligt) yngre närde jag en viss förkärlek för nagellack på män och även om den specifika hangupen har gått över kändes snubben i armbandet som en mer vuxen och subtil variation på samma tema. Precis som rouge noir-färgade naglar säger det inte "jag är så i kontakt med min kvinnliga sida" utan snarare "I go that extra mile". Och hur bedårande är inte det?

torsdag 28 april 2011

Det lila fingeravtrycket

Titta, en lila tandkrämsförpackning. Hur kan det inte vara en ytterst god idé?

Efter vad som endast kan benämnas som en lång frånvaro på bloggen debatterade jag med mig själv huruvida jag skulle återvända med ett rejält och matigt inlägg eller något lite nättare mer bagatellartat. Det lutar åt det sistnämnda när jag kastar beundrande blickar på tandborstglaset i badrummet. Det pryds numer nämligen av en lila tub Marvis. Den chica tandkrämen med fans i många designintresserade läger, ni vet. När jag var i Italien nu senast (ja, möbelmässan i Milano och jag kommer att återkomma till den så småning om...) bunkrade jag som vanligt upp på den klassiska gröna men stötte även på den här med en oväntad jasmin/mintkombo. Smaka på det. Jasminsmak. På. En. Tandkräm.

Det är fullkomligt ljuvligt, förstås. Så underbart att jag till och med tror att jag kan överleva det galet märkliga i att den är "a sweet, floral mint taste dedicated to women". Hur tänkte de där egentligen? Förtjusningen över den rara lila färgen gjorde dock att jag släppte min kritiska feminism och det rosa täcket bakom mig för ett ögonblick. Jag bara måste ha in mer lila i mitt liv. Nu med en gång!