måndag 28 februari 2011

I hennes skor

Miu Miu, YSL, Gucci, Louboutin och Lanvin. Som poesi i mina öron.

När det gäller skor är jag som bekant en varm anhängare av devisen no pain, no gain. Jag kan bara inte bli riktigt entusiastisk över promenadskor, sneakers eller brogues. Visst, jag uppskattar dem efter förtjänst på andra men inser att jag själv behöver en hjälpande hand, eller heel, i det här fallet. Det kan nog ha med min uppväxt att göra, slår det mig nu. Mitt första riktiga klädminne involverar skrämmande fula, bruna fotriktiga monster till pjuck med bekväm sula och praktisk snörning. Oh dear, jag ryser fortfarande (efter trettio år och med tillräckligt många högklackade dojor i garderoben för att aldrig behöva oroa mig. Men mycket vill ju ha mer, som min bästis slängde efter mig häromdagen.)

Hela den här skobusinessen har en tendens att aktualiseras i februari då jag årligen drabbas av en olycklig och fruktansvärt obesvarad kärlek till barmark. I ett försök att uppa min kulturella kredd i stället för min längd vände jag mig, för att glömma min olycka, till brittisk wit. Döm om min förvåning när också the Guardians Imogen Fox ägnat tid åt högklackat. Can you really walk in these?, kräver hon att få veta och ett gäng välrenommerade modepersonligheter försöker svara med hedern i behåll. International Herald Tribunes designkritiker Alice Rawsthorn är kanske ärligast: "Much as I hate to admit it, high heels aren't comfortable, it's just that some are less agonisingly uncomfortable than others."

Det är sant men det finns andra värden än bekvämlighet också, vilket ni säkert vet att den gudomliga Miuccia Prada var inne på i den intressanta intervjun i senaste brittiska Vogue. Med rätt högklackade skor snuddar man ju inte ens vid marken, utan flyter fram som på små rosa moln. Så vadan detta tjat om barmark? Shame on me.

söndag 27 februari 2011

Mitt liv som hund

Får det lov att vara en blåvit chihuahua i porslin? Tackar som frågar.

Förresten, ni minns kanske att jag pratade med designern Uta Koloczek på Ambiente förra året och att hon då berättade att hon letade producent till sina bedårande porslinshundar. Hon har hittat en numer, klassiska Goebel visade i år stolt upp jyckarna i sin monter. Så onödigt. Så sött!

Passanger to Frankfurt

Det talades en del om auteurdesignern och ett ökat intresse för färre men bättre produkter. Vi får väl se vad som händer med det...
Skålar från duktiga Black Forest och kannor från hajpade Jia.

Har ju tidigare utlovat en kort rapport från Ambiente. Här är den sent omsider. Mässan är galet stor och fyller hela den legendariskt massiva Messe Frankfurt. Det finns något för alla i hallarna, på gott och ont. Tyckte mig i alla fall kunna utröna några tendenser.


I Loft-hallen kunde man hitta flera tjusigheter. Här fanns ett gäng nyenkla produkter med avskalat och en smula hantverksmässigt utseende . Jag fastnade bland annat för Thomas Jenkins bord och bokhylla, Hanna Krügers lampa och den fina keramiken från Fair Trade Original.



Ett intresse för produkter som är nedtonade men inte trista kunde också skönjas. Man vill ha grejer med en twist som samtidigt känns lite handgjorda och speciella. Gärna i jordfärger och med inspiration hämtad från naturen. Klassiker är också alltid ett säkert kort: Iittala lanserar en mindre variant av den omtyckta Essence-tillbringaren och Alessi visar upp klassiskt tegods.


På andra sidan spektrumet finner vi massor med färg och nästan galna vårkänslor. Hur kan man motstå Fabric Copenhagens överkast, Haapaniemis nya mönster eller Loveramics glada keramik till exempel?


Alla som gillar det godissöta och trivsamt slitna kommer också att kunna shoppa i framtiden. Ställen som House Doctor överger er inte!Fantastiskt gulliga kristallampor i frukt- och blomsterformationer från Lucienne Monique var en ny bekantskap värd att göras . Gillar också de söta ljusen från the Renovation Store. Kunde gott tänka mig ett gäng som bildar något upplyftande i vardagsrumsfönstret. Verbala ljus? Varför inte.

onsdag 23 februari 2011

Att lära sig själv att leva


I januari/februarinumret av Lonny
kan man bland annat njuta av den här galet fina våningen.


Jag vet att jag har sagt det tidigare men det tål att upprepas: Det är värt att spana in Lonny Magazine. Inredningen ovan är ju ljuvlig och precis vad man behöver en kall och snöig onsdag. Här är det designern Lynn Nigro som har hämtat inspiration från Paris och vem kan inte lockas av det? Medan jag åt choklad- och hallonmacaroons till eftermiddagsespresson funderade jag lite på hur även jag skulle kunna förvandla mitt hem till något som minner om våningarna på vänstra stranden. Ett projekt för våren, känner jag.

Något som är lite skoj är hur Lynn Nigro i artikeln kommenterar att vissa av möblerna är köpta på grund av att man inte fick in större prylar i lägenheten, alltså på grund av nödvändighet. Samma resonemang fick jag mig till livs som förklaring till varför japaner är så förtjusta i skandinavisk design när jag pratade med en av Frankfurtmässans japanska representanter, Mayumi Takeda, på Stockholm Furniture Fair. Tydligen passar våra lite nättare möbler bättre för att bäras in genom de små japanska dörrarna. Stora italienska soffor och bord får helt enkelt inte plats! Ibland är verkligheten besynnerligt förtjusande.

Gillar du Lonny ska du också spana in nya High Gloss Magazine.

Det finns annan frukt än apelsiner

Två designers - en tanke.
Stella McCartney och ERI Textiles är båda sugna på citrusfrukt i vår.


Det har inte bara varit Stockholm Furniture Fair i veckorna utan också Ambiente i Frankfurt som ni kanske vet. Jag återkommer med några godbitar därifrån under veckan. Men jag kunde inte låta bli att tänka på Stella McCartneys vårkollektion när jag strosade förbi montern med citronduken ovan. Så låt oss gulla lite med citrus, som ju känns förtroendefullt vårigt trots att vintern biter sig fast därute. Känner du för mer fruktinspiration så släng ett öga i senaste numret av brittiska Vogue där de ägnar en sida åt bananer, meloner, äpplen och päron. Dags för fruktstund, kanske?

tisdag 22 februari 2011

Nödvändigheten i att dansa

Jeanloup Sieffs foton är farligt eleganta och väldigt franska, alla fall om man får tro utställningens curator Anna Tellgren.

Ni har väl inte missat den lilla Jeanluop Sieff-utställningen på Moderna Museet? Den är helt klart värd omvägen ut på Skeppsholmen trots att minusgraderna vägrar att ge sig. Jag måste medge att jag inte visste så mycket om Sieff innan jag trillade in på pressvisningen men är nu lite av ett fan. Och för all del; vad finns det att inte gilla? Urtjusiga svartvita porträtt på snygga franska kulturpersonligheter och modeller faller väl in under kategorin Alltid rätt?

Men det är inte bara kändisar som Truffaut, Saint Laurent och Deneuve som poserar på Sieffs foton, han plåtade dansare också. Och det är ganska mycket balett i mitt liv för tillfället märker jag till min stora förtjusning. Dels visas ju några av Sieffs sublima dansfotografier i utställningen men sen såg jag också hajpade La Danse igår och häpnade över elegansen och det hårda arbetet och ska på Operan 18 mars och se SYNC Altro Canto vilket ska bli fab, förstås. Dessutom hägrar givetvis Black Swan med favoriten Natalie Portman inom en nära framtid. Jag kanske borde svepa upp håret i chignon och bli lite mer graciös. Det sistnämnda möjligen lättare sagt än gjort...

torsdag 10 februari 2011

En värld utan slut

Asplund hade både stilig monter och tjusiga saker att visa. Det här gudomliga bordet, Zoo av Eero Koivisto, stack ut lite extra. Metall känns både rätt och hett, som det brukar heta.

Här kommer en kort rapport från Stockholm Furniture Fair, jag har inte bestämt mig för om jag ska slänga in handduken eller ge mässan en dag till. Här är i alla fall några guldkort som jag fallit för så här långt.


Lite mindre möbler börjar också ta plats i montrarna till allas vår stora glädje som inte sitter på enorma våningar. Till och med mina 46 kvadrat skulle lätt kunna rymma de här fina pallarna från A2, ärtiga och gedigna. Spana in deras tjusiga skåp också, är lite kär i dem.


Matti Klenell har formgivit den här snyggingen för Källemo. Missa heller inte Anna Kraitz galet fina klädhängare och tevagn, formidabla! Kan inte bli annat än en succé.


Fina mattor från Almedahls. Gillar speciellt den rosa/gröna, förstås.


Söta småbord från Moroso. Gillar att de kombinerat ett gäng bord som kanske inte skulle ha varit så kul på egen hand men som blir ganska förtjusande tillsammans. Bra stylingknep att sno till egna hemmet.

Fronts produkter är ju alltid värda att spana in, så också dessa fina pallar/förvaringsenheter/blomkrukor för Offecct. Fler små möbler alltså, till glädje för oss i Stockholms innerstad. De hade också gjort en fin armatur för Zero.

Danska märket Hay har på senare tid seglat upp som lite av ett favvomärke. Har länge varit såld på deras finfina matta Pinocchio och här är nu uppföljaren Dot Carpet som också är uppbyggd av små bollar. Finns i flera fina färgkombinationer (och kanske på mitt vardagsrumsgolv en vacker dag).


Det syntes en hel del mässing i montrarna, bland annat hos Blond där man kunde hitta den här trevliga lampan. Raffinerad färgkombo som direkt föll mig i smaken.

Muuto brukar bjussa på snygga saker och visade en hel del fint även i år. Gillar bordet som känns nytt utan att bli för spexigt. Snygga matbord känns som en het trend för övrigt. Eller är jag bara extra på för att jag nyss köpt ett?

Ytterligare ett stiligt bord, denna gång från & tradition. Finns dock inte i produktion ännu men de hintade om att det kanske kommer i höst.

måndag 7 februari 2011

Emma

Vi är otroligt nöjda med Emmas och fotografen Patric Johanssons insats
för nya tidskriften Nyans & Interiör.
Fab!


Jag brukar sällan blogga om mitt dayjob men eftersom första numret av splitternya branschtidningen Nyans & Interiör är ute och jag är så väldigt nöjd med det, tänkte jag bara passa på att pusha lite för duktiga stylisten Emma Fexeus som gjort ett riktigt snyggojobb som pryder våra sidor. Se fler bilder på hennes eminenta och alltid inspirerande blogg. Tack, Emma! Jag spår henne en lysande framtid.

the Marble Man

Svenskt Tenn huserar i gamla biografen Astoria medan de moderniserar butiken på Strandvägen. Spectacular, spectacular! Här syns några av deras nyheter för våren: ett par Frank-bord, en puff, speglar och lampor.

Som ni säkert känner till så är det Designvecka (ja, med versalt D) i Stockholm för närvarande och alla slåss om att få bjuda in och visa nya produkter och bjussa på bubbel - så sweet! I morgon börjar Stockholm Furniture Fair i Älvsjö också. Men i dag öppnade ärevördiga Svenskt Tenn dörrarna för pressen och visade sina nya produkter.

Först ut, i entrén, hängde hippa designgruppen What's Whats lampor. Vilken spänst! Klassiska former har använts, i brist på bättre uttryck, på ett nytt sätt. Snyggt och monumentalt med tydliga drag av farmors lilla vikskärm bredvid soffan. Det fiffiga är att man själv kan välja form på lampan genom att dra i snöret. Konsumenten som medskapande, vi är visst inte trötta på det än! Schysta färger också som gjorde sig som handen i handsken i omgivningarna. Självcentrerad som jag är var min första tanke hur utmärkt en av dem skulle göra sig ovanför mitt matbord.


Längre in i den numer stängda biografen presenterade Monica Förster och Björn Kusoffsky sitt projekt med Josef Frank-mönstret Marble, som visst inspirerades av Jackson Pollocks verk. De visade en film men så klart också produkter, som förtjusande askar och en bastant tyguggla som tog hem spelet utan att ens försöka. Om du är i krokarna så ta en tur förbi Svenskt Tenn på tillfälliga adressen. Den känns inte alls trist och temporär utan lyfter tvärtom det ibland lite bourgeoistyngda sortimentet till nya nivåer, dessutom väldigt intimt och lite småhemligt presenterat.

Mönstret Marbles passar till både det ena och det andra.

fredag 4 februari 2011

Paris Frankrike

Ines de la Fressange inspirerar ständigt till estetiska stordåd,
här på gammal (pardon, klassisk) parfymreklam.


Som ni vet fascinerar begreppet "chic" mig ständigt och som av en händelse råkade jag precis ramla in på en sida som måste vara åtminstone någons (kanske min) tolkning av begreppet: Roger Viviers hemsida. Företaget har ju varit framsynta nog att knyta ständigt eleganta Ines de la Fressange till sig och under fliken Les Carnets d'Ines kan man följa med madame på olika små rundturer i den franska huvudstaden medan hon tipsar om adresser "vi kommer att vara henne evigt tacksamma för att hon visade". Så klart aldrig fel med shoppingtips för Parisresan men den största behållning är Ines de la Fressange själv; otroligt välklädd och très très fransk. Oh la la.

torsdag 3 februari 2011

Paradise Regained

Luca Nichetto visar sina nya prylar på Designgalleriet till och med 26 februari. Ta er dit!

Jösses, det är mycket sjuttiotal just nu. Jag har inte varit på modeveckan den här gången men rykten gör gällande att det spelas Abba så fort tillfälle ges och ni har väl sett exempelvis Marc Jacobs vår/sommarkollektion? Och i går när kökstillverkaren Kvänum bjöd in till pressträff var det för att visa ett kök som inspirerats av nämnda decennium. De passade också på att bjuda på kulinariska klassiker som rotmos, räkcoctail med avokado och inlagda päron med After Eight. Delicious, non?
Jag har, trots att jag är sjuttiotalist, alltid föredragit sextiotalet utan att riktigt veta varför. Välklippta poppojkar slår väl gröna vågare vilken dag som helst. Men tar man bara "rätt" influenser från sjuttiotalet och låter dem landa i samtiden blir det ju riktigt tjusigt. Köksknopparna ovan är upphittade i Kvänums arkiv och avdammade för 2011-talspubliken och vem faller inte för dem?

En annan som blickat bakåt är duktiga designern Luca Nichetto som för närvarande ställer ut sina nya produkter på Designgalleriet. Vaserna, som är to die for och som jag utan tvekan skulle ha snott med mig om jag hade haft möjlighet, är tydligen inspirerade av glaspärlorna som turisterna köpte med sig hem från Murano på sjuttiotalet. Färgerna är galet karamellfina och de känns väldigt mycket nu.














Ja tack, de här skulle passa finfint på mitt nya matbord.

onsdag 2 februari 2011

Eterneller

Liselott Watkins rockar!

Jag är, som ni kanske minns, ett stort fan av gudomliga illustratören Liselott Watkins stuff och har rättmätigt prisat henne tidigare. I januarinumret samarbetade hon med Elle, vilket inte bara resulterade i ett gäng finfina uppslag utan också gav läsarna chansen att inhandla illustrationer att pryda väggen hemma med till förmånliga priser, som det brukar heta. Jag slog till på bilden ovan och väntar med spänning på att den ska anlända. Hade lite kval över vilken illustration jag skulle välja men högg den ovan för att det är så här jag skulle vilja se ut när jag sitter och jobbar. (Folk som har sett mig yra omkring före deadline kan intyga att det är en bit kvar...)

Mycket grönt på bloggen just nu förresten, kan det vara så att våren står utanför porten?