måndag 31 januari 2011

Blågrön horisont

Min byrå, numer ommålad i fräckt olivgrönt. (IMM-mässan ska inte ha talat för döva öron här inte.) Jag tog med den här till Wirströms för att färgmatchas.

DIY ligger i vanliga fall mig ungefär så varmt som hjärtat som kinesisk vattentortyr och det närmaste jag tenderar att komma hemmaprojekt är att kladda lack på motvilliga naglar men ibland får man ju skärpa sig och komma igång. (Dessutom hade jag inte riktigt råd med den här för tillfället.) Sagt och gjort. I helgen tog jag mig i kragen och målade om en gammal byrå. Den stackars expediten i färgaffären försökte förgäves instruera mig och berättade att resultatet blir enastående mycket bättre om man gör ett grundligt jobb. Ett bra tips är att lägga möbeln ned så att man målar ytan horisontellt i stället för vertikalt. Tydligen gör det hela skillnaden, vilket jag så klart inte har någon förstahandserfarenhet av eftersom jag ignorerade alla varningar och svepte på färg med penseln på ett sätt som troligen bröt mot alla regler. Men det må vara hur det vill med den saken, resultatet blev ganska förtjusande.

Nästa projekt är att plocka ned en av alla de dörrar som står och dräller i hallen och släpa ned den i förrådet. Måste bara hitta någon som faktiskt klarar av att bära ned den för fyra trappor... Det här med DIY kanske inte är så tokigt ändå, det är ju inget som säger att man inte får ta in konsulthjälp.

torsdag 27 januari 2011

...my old friend...

Min nya älskling Dux är nog också 70-talist. Vi kommer ytterst bra överens.

Måste också hajpa min nya LP-spelare. Så chic! Trogna läsare minns att jag nu åtminstone hållit ett par av mina nyårslöften. Känns fint. Har tyvärr bara en enda skiva än så länge, vilket dämpar glädjen en smula... Men det är väl lätt åtgärdat, tänker jag mig. En annan märklig sak jag har noterat är att jag hela tiden får små stötar av den. Var det så här förr i tiden?

En dag


Ombonat , privat och tryggt. Skrivbord från Ligne Roset, Kojan Brigitte av Enrique Illànez Schoenberger visad i designtävligen för unga talanger och Parcs från Bene.

IMM-mässan i Köln går traditionsenligt av stapeln i slutet av januari och sätter väl igång möbelåret, kan man säga. I år hade jag glädjen att få åka dit och trängas med nya soffor, fåtöljer, bord (och andra mässbesökare). Och jag kan konstatera att det fanns en hel del godbitar, fast kanske inte några större överraskningar. Inte för att det är något man absolut behöver på en daglig basis, har det visat sig. (Missa heller inte katedralen om ni besöker staden. Jag är fortfarande bedårad.)

Ovan skymtar ni en av de raraste tendenserna på mässan: kojtrenden. Det ska vara tryggt, ombonat och privat. Lite familjärt, man vill stänga ute världen för ett ögonblick (medan man läser tidningen på sin iPad får man förmoda, man vill ju inte överdriva eremitakten).

En annan upptäckt var för mig bosniska företaget Artisan som grundandes 2007. Sanslöst fina saker i massivt trä, vilket också var en av de återkommande trenderna i montrarna. När jag vandrade förbi företaget More var flera personer framme och klappade på de stora matborden de presenterade - varianter av "de här är ju helt underbara", hördes från spridda håll. Överhuvudtaget fanns massor av hyperrejäla matbord. Att samla familjen och äta tillsammans blir antingen viktigare och viktigare eller så vill man åtminstone att det ska verka som om man har en familj att samla och käka med. Hur som helst resulterar det i vackra matsalsmöbler.

Marmor fortsätter till min stora förtjusning att vara poppis och syntes på flera håll. Draenert presenterade ett marmorbord så bastant att det nästan blev parodiskt men materialet syntes också i nättare bord med mer delikat resultat. Det finns något så förtjusande evigt med materialet som konnoterar antiken, det klassiska sköna och allt det där. Ett av mina favoritmaterial, kort och gott.

På tal om just "nätt" verkar det vara en trend som kommit för att stanna. Det finns fortfarande stooora möbler så det räcker och blir över men nu poppar det också upp fåtöljer och soffor för oss som inte har 150-kvadratmetersvardagsrum. Succé! Fina saker fanns bland annat hos Addinterior, Classicon, Ligne Roset och MDF Italia. Det fanns också småbord överallt, ett måste för att passa till de nya, mindre möblerna förstås.

För alla oss som älskar grått, beige, mullvadsfärgat, cremevitt och allt vad neutralerna nu kan kallas så finns ingen anledning till panik. Det kommer att finnas grå soffor till alla som så önskar även i fortsättningen. Men det syntes också en hel del färg i montrarna. Gult, som alla slåss om att få krama ihjäl, fanns nästan överallt. Plommonlila och olivgrönt verkar också ha goda utsikter att bli vanligt förekommande i hemmen i fortsättningen. Även pasteller som ljusblått och blekt rosa syntes här och var.
























Gult och olivgrönt röjde loss i montrarna. Ovan Ton och nedan Piure som också prickar in en annan av trenderna - högglansigt. Flott!

onsdag 26 januari 2011

Förvandlingen

Studio Fludd presenterar snygga girlangen Dr Jekyll & Mr Hyde. Fräck.

Har just kommit hem från möbelmässan i Köln och utlovar härmed ett trevligt, trendigt inlägg under veckan. Men först vill jag bara passa på att påminna om rara italienska designkollektivet Studio Fludd. Är väldigt förtjust i deras pappersgirlang tillverkad av vintageböcker. En hänger redan ovanför dörren till mitt vardagsrum. Fint.

måndag 10 januari 2011

Förnuft och känsla

Vänner, fiender, älskande? Vem vet och framför allt vem bryr sig när det är så flott gjort.

Vissa saker drar man sig för; gå till tandläkaren, deklarera och byta pensionsfond står exempelvis på min lista över saker att skjuta upp. Flanera iväg och se bedårande filmen Hjärtslag känns däremot inte alls jobbigt. Sagt och gjort. Förväntningarna var minst sagt höga. Det har som bekant talats mycket om regissören Xavier Dolans många, många influenser och även om det ibland kändes som ett parti spot the filmreferens var filmen en njutning att se. Dessutom sa ju någon vis man en gång att det bara är medelmåttor som är rädda för att låna för att de inte vet hur lånet ska kunna betalas tillbaka. Och medioker är nu inte Dolan.

Storyn är inte vidare komplex men det är ju heller inte ungdomar. Eller vuxna för den delen. Det är främst det säkra visuella handlaget och humorn som gör filmen värd biljetten. Och odödliga kommentarer av typen att citrustoner alltid passar speciellt bra till blont hår (på tal om varför huvudpersonen köpt en tangerinfärgad tröja i present till sin crush). De två huvudpersonerna, vännerna Marie och Francis, är precis så medvetna om sin omgivning och sin image som man inbillar sig att de mest utstuderade av ens egna vänner hoppas att de är. Han har med ett foto på James Dean till frisören och sportar nonchalant färgklaschande outfits. Hon bär 50-vintage, förvarar cigaretterna i metalletui och skriver sina kärleksbrev på en körsbärsröd skrivmaskin. Målet för deras kvasiömma lågor har håret från himmelen. Allt är kort och gott lite för snyggt för att vara på riktigt. Lägg till ett rivigt soundtrack, snygga slowmotionsekvenser och charmig Kanadafranska och vi kan ha årets film, redan i januari.

Tips för dig som ser filmen på dejt - medtag marshmallows!

lördag 8 januari 2011

Hanteringen av odöda

Hjorten Holly är en riktig hjärtekrossare.

Trender kommer och går, det är allmänt bekant. Lagom när vi hade återhämtat oss från den veritabla tsunamin av ugglor som sköljt över designvärlden fanns plötsligt rådjur och hjortar överallt. Utan tvekan har dagens designistor ett enormt behov av att, i alla fall i artificiell form, omge sig med flora och fauna. Någon med fler högskolepoäng än jag kan säkert diagnostisera denna önskan i lämpliga termer.

Nåväl, tillbaka till Bambi. Medan jag pluggade bodde jag under en period i en lägenhet i Älvsjö och mina grannar där hade en hel vägg full med, vad jag tror var, rådjurshorn. Det var alltid med skräckblandad förtjusning jag gluttade in genom deras fönster. Att ha döda djur på väggen - kan det vara något? Jag är böjd att svara "nej" på den frågan, i alla fall för egen del trots en viss fäbless för brittiska bibliotek och jaktstugor. Däremot föll jag direkt för söta broderade rådjuret Audrey av Fréderiqué Morrel när jag såg henne på Maison et Objet i höstas. I ett anfall av entusiasm skickade jag en länk till min mor som överraskade mig med en av julens bästa klappar: en alldeles egen odöd hjort att ha på väggen. Så fin!

torsdag 6 januari 2011

En solkig historia

Är det så här dåligt samvete ser ut?

Jag besökte ett oväntat gemytligt Birmingham alldeles före jul, precis innan snön slog klorna i Storbritannien på allvar. Och medan jag vandrade omkring i det pyntade centrumet, tittade på Futur Systems byggnad för Selfridges, slog ihjäl tid i boklådor och insöp Pre-Raphaeliter på konstmuseet hann jag också med att gå in på Primark för första gången. Jag undvek det med flit när jag var i London i somras men nu hade jag alldeles för mycket tid att strosa och jag hade redan druckit espresso på Starbucks, så vilka ideal hade jag kvar att förlora?

Sagt och gjort. Det var sinnessjukt där inne: galet mycket folk, galet mycket grejer och förstås galet billigt. Jag hade givetvis inte tänkt handla, bara liksom se hur det såg ut...undersöka den så kallade hajpen, ni vet. Då fick jag plötsligt syn på klänningen ovan, så förföriskt perfekt till julfesterna, och halade upp visakortet. 25 pund drogs från mitt konto. Tjugofem. Jag såg barnarbetare, livsfarliga kemikalier, usla löner - och mig själv i en oväntat smickrande partydress. Samvetet mot fåfängan. Tänker dock ge mitt samvete lite mer kött på benen genom att läsa Gunilla Anders En solkig historia om vad den billiga bomullen egentligen kostar. Men jag har en känsla av att min fåfänga plägar ligga steget före och viska att klänningen är undantaget som bekräftar regeln och att Primarks alla försäkringar om att de jobbar miljömedvetet och etiskt faktiskt är mer än snömos. Samvetet - fåfängan 1-1. Eller är det en galen förhoppning inför 2011?

onsdag 5 januari 2011

Röd död

Jag har så smått börjat färgkoordinera min bokhylla. Smått är nyckelordet här
- ännu så länge är bara tretton böcker med i leken.


Man får inte roligare än man gör sig, som min far irriterande nog säger ibland. (Det mest irriterande är att jag misstänker att han säger så bara för att irritera, vilket ju faktiskt är hemskt irriterande.) Men ett trivsamt pyssel när man inte har händerna fullt upptagna är aldrig fel och faktiskt till och med just - roligt. Så i stället för att göra nyttigare saker ägnade jag ett tag åt att börja färgsortera mina böcker häromdagen. Jag har länge ansett att det är sorteringsmodellen för mig: vagt opraktisk, en smula tidsödande men häpnadsväckande snygg. Jag vill minnas att jag för länge sedan såg ett hemma hos-reportage hos Louise Campbell i Elle Interiör där hon stolt visade upp en käckt färgsorterad bokhylla och tänkte - vilken grej! Entusiasmen håller i sig åratal senare.

Det var dock inte kul särskilt länge och jag slutade efter insatsen på bilden. Tanken är ju att det i slutänden ska påminna om något sånt här. Jag tänker mig att det får bli ett projekt för februari, månaden då allt ska hända. Kan du inte ge dig till tåls så länge kan du roa dig med att läsa det här inlägget så länge.

tisdag 4 januari 2011

Nyår

Min nya lägenhet som den ser ut julpyntad och fin. Ett möjligt nyårslöfte skulle kunna vara att låta den förbli lika välstädad hela tiden men vi ska väl inte förta oss?

Som ni, mina trogna läsare, utan tvekan märkt har jag hållit en misstänkt låg profil på bloggen på sistone. Vilken tråkmåns som nu kommer dragande med ursäkter som flytt, jobb, jul et al. Sånt faller ni givetvis inte i farstun för. Men nu blev jag just bryskt beskylld för att ha skrivkramp och sånt nys måste givetvis kvävas i sin linda.

Jag har, som man så gärna gör så här års, funderat lite på nyårslöften. Hur mycket är ett löfte värt egentligen? Vem vet men som koncept är det inte så tokigt. Jag har en känsla av att 2011 kommer att bli excellent och listar därför ett gäng aktiviteter som jag härmed på heder och samvete lovar att klara av under året.

1. Inmundiga ett otroligt civiliserat afternoon tea på Grand Hotel. Så chic. Man kan dessutom komplettera med champagne och det finns ju något otroligt förföriskt med hotellbarer, möjligheterna verkar plötsligt oändliga. Är man dessutom tjusigt klädd (kanske i den här som jag fyndade på rean) kan det knappast gå fel.

2. Gulla lite mer med min nya lägenhet och bland annat tapetsera sovrummet med dessa, i svart. Är också intresserad av ett soffbord och har kastat lystna blickar på Sam Barons rara Marie Antoinette-inspirerade gull för Casamania.

3. Hitta någon av Lanvins H&M-klänningar på rea. Det känns definitivt som om det är under min värdighet att stå i kö för att få komma in på Hennes & Mauritz som man fick göra när klänningarna släpptes men vissa av plaggen är ganska fina ändå...

4.
Få tag på Toccas handtvättmedel igen. Jag vet att jag har skrivit det tidigare men det blir så mycket roligare att tvätta sina smalls med snofsiga produkter.

5. Se söta filmen Hjärtslag som bland annat jämförs med en av mina favvofilmer Jules et Jim.

6 Läsa boken Paris Fashion av gudomliga Valerie Steele.

7.
Köpa en LP-spelare. Alla de häftigaste kidsen har en, sägs det. Bara tanken på att kunna botanisera bland min fars alla skivor (och "låna" med mig några) är tillräckligt för att klicka hem en Marantz från smånördiga hemsidan Rehifi. Här skall spisas.

8. Besöka Sarah Moon-utställningen på Fotografiska. Har alla chanser att bli oförglömlig. Måste också säga att Fotografiska har alla chanser att bli mitt nya favoritmuseum. Raskt jobbat.

9.
Köpa en ny, seriös jobbväska som den här. (Eller en mindre seriös som den här.)

10. Resa till Paris. Hur skulle man kunna låta bli att inkludera det på listan?