tisdag 28 september 2010

Vilda gröna ögon

Aesop-butiken i rätt grön nyans, med interiör att dö för av Ilse Crawford.

Jag har diggat grönt ända sedan jag var fjortis och något otidsenligt identifierade mig med den spänstiga Scarlett i Borta med vinden men hittills har färgen spelat en ganska undanskymd roll i mitt hem, några enstaka Uppsala Ekeby-prylar och en och annan kudde är allt (och nu senast Hermes Baby förstås). 2010 är dock året då det kommer att förändras. Jag står nämligen i begrepp att måla hela väggar gröna, men inte vilken grön som helst... Färgen jag är ute efter är nämligen en delikat grågrön historia som jag vet att Flügger tidigare sålde under det knasigt missvisande namnet Vårgrön. Men ack! När jag var inne i deras butik häromdagen hade de ingen aning om vad jag tjafsade om så letandet efter denna heliga Graal går vidare. Besök utmärkta lilla caféet Spuntino på Erstagatan om ni vill se färgen jag är ute efter live och hjälp mig att hitta ersättaren till numera utdöda Vårgrön (liksom så passande att den har mött sitt öde i september).

fredag 24 september 2010

På väg

Min alldeles egen älskling.
Vad var det för galning som sa att man inte kan köpa sig lycka?

Mina damer och herrar, jag har ett tillännagivande. Jag är förälskad. Trogna läsare vet redan hur bedårad jag på senare tid har varit av skrivmaskiner och i går när jag gick förbi andrahandsbutiken Second Half på Folkungagatan såg jag maskinen för mig - en pistagegrön Hermes Baby, komplett med reseetui i nougatfärgat konstläder, hela kalaset i mint condition som det brukar heta. Je t'aime! Kvällen genomleds i skräck för att någon annan också skulle inse vilken dyrgrip som låg och väntade i affären.

Nu på lunchen kastade jag mig således ut för att flasha cashen och bära hem den nya vännen till lägenheten. "Den här var riktigt fin. Hermes var ett välkänt märke, de var nog dåtidens Apple", kommenterade kvinnan som stod i butiken när hon tog emot mitt Visa-kort. "150 kronor? Jag hade nog tagit mer för den, men jag äger ju inte affären. Du ska väl hem och skriva nu?", fortsatte hon varpå jag nästan ramlade av pinn (hade lätt pröjsat 500), mumlade något osammanhängande och redan såg för mig hur stiligt den kommer att lysa upp mitt skrivbord (en smula opraktiskt också för var ska min macbook nu stå? Men problem är ju som bekant till för att lösas...).

Succén fortsatte när jag packade upp godbiten och lät den posera lite. I ett fack i etuiet fanns nämligen originalbruksanvisningen och lite allmän inf0 om Hermes reseskrivmaskiner ("den perfekte reskamraten"). Här är vad som stod om min modell:

Resemaskinen i portföljformat.
Liten men naggande god är Hermes Baby, som trots det minimala formatet (28x28x6,5 cm, vikt endast 3,6 kg) är en kvalitetsmaskin i minsta detalj. Elegant, gedigen och verkligt tystskrivande är egenskaper som gör Hermes Baby till önskemodellen bland reseskrivmaskiner. Lätt och behagligt anslag. Vacker skrift.

Tystskrivande, prisbillig, lätt, elegant, praktisk och slitstark

Kunde förstås inte låta bli att google lite på märket och hittade mycket riktigt min raring, se här (för 395 dollar)! Är du nyfiken läs mer här och här.


Här är den i all sin prakt! Någon som vet hur gammal den är? Jag skulle nog gissa att den är från 1950- eller 60-talet på grund av färgen.


Den käcka portföljen som maskinen reser i. Så chic!



Information från när det begav sig + reservdelar.

onsdag 22 september 2010

En gyllene bok om biologi

Så tjusigt! Illustratören Charley Harper är en av mina hjältar.

Var för ett tag sedan hemma hos min mor och snokade i gömmorna och fann till min stora glädje ett riktigt guldkorn (som jag genast stoppade på mig och tog hem): En gyllene bok om biologi från 1961. Vad ska man då ha en 49 år gammal ungdomsbok om hur världen är beskaffad till, kan man fråga sig. Svaret är - njuta av mästaren Charley Harpers underbara illustrationer. Så fina! Den gyllene boken var ett av hans första uppdrag och han fortsatte sedan att ägna sig åt naturillustrationer tills han gick bort 2007. Bilderna har en omisskännelig touch av femtiotal men känns fortfarande påfallande moderna och floran & faunan har sällan gjort sig bättre på bild. Gå in på hemsidan om du vill veta mer om en extraordinär illustratör.





Vilket habegär! Springer du på ett exemplar av den gyllene boken om biologi så köp den! Jag är också lite sugen på en litografi, vi får väl se vad som händer... Alla bilder ur boken.

Unconditional Surrender

Så här ser mitt eget barbord ut där det pryder sin plats i köket.
Det enda som saknas nu är väl en rejäl cocktailfest...


Var ute och käkade på trevliga restaurangen Aarts (också den på Åsögatan, jag kanske borde vidga mina vyer lite...) i helgen och trots att maten var delikat, desserten ljuvlig och servicen trivsam är det egentligen inget av det som gör att jag bara måste besöka adressen igen. Vad som verkligen drar är deras barbord - civiliserat och elegant! Tyvärr hade jag inte kameran med mig vid middagsbesöket och kan därför inte bjuda på någon bild så ni får själva störta dit och klicka (och dricka).

Ända sedan jag flyttade hemifrån har barbord lockat mig och jag har haft flera mer eller mindre lyckade varianter i min ägo, de flesta har väl varit mer brickor än hela bord i ärlighetens namn men principen är ju densamma. En av de första sakerna jag inhandlade sen jag lämnat föräldrahemmet var till exempel en vit sodasifon från sextiotalet, stolt inköpt i en av Brightons mindre fashionabla andrahandsbutiker. Den är numer slängd men jag håller alltid ögonen öppna efter en passande ersättare, en ishink med tillhörande tång står också högt uppe på önskelistan.

Det är något med barbord som verkligen appellerar till mig, det känns så sympatiskt och gästfritt att när som helst kunna blanda en iskall martini till sig själv och sina besökare. Kanske är det också det faktum att det känns som en fläkt av stora välden som lockar, vad vet jag. Vad skulle alla dazzling encounters och tjusiga filmer vara utan mixande med flaskor? Eventuellt skulle det vara mer praktiskt att göra som en bekant och ha sina glas i frysen men mantrat är ju "form före funktion, form före funktion" i de fall man tvingas välja. En av mina favoritinredare, Rita Konig, återkommer ofta till barnbord och drinktillbehör, se gärna här, här och här om du vill ha uppslag.

Nu - en manhattan (om jag bara kan hitta marachinokörsbären).

20 000 Leagues Under the Sea

Banties rara butik/kontor. På bilden syns bland annat nya mönstret Totem.

Hade, som så ofta eftersom jag bor i samma område, vägarna förbi käcka Bantie på Åsögatan under lunchen och kunde inte motstå att hoppa in och rota lite i affären (och prata med de trevliga och duktiga kvinnorna bakom märket). Den här gången lockade de dessutom med rea på stuvbitar och hur tackar man nej till det? Rena turen att jag inte hade visa-kortet på mig. Ni har väl inte missat att de numer också designar tapeter. Alldeles förtjusande sådana, kan tilläggas. De har använt ett av mina favoritmönster, Korall, och tryckt upp en kollektion i lite dammiga pasteller som skulle passa utmärkt exempelvis i sovrummet (mitt kanske?). Kan också tänka mig att de gör sig finfint i ett vardagsrum med mycket trärena möbler. Nyanserna ger mig lite 1930-talsvibbar (på ett bra sätt, jag vet att decenniet av förklarliga skäl inte klingar så väl i dagarna), medan det organiska mönstret andas uppdaterat 1950-tal. Stiligt.


Kasst foto men tjusiga tapeter. Spana in dem live eller på hemsidan.

onsdag 15 september 2010

Odysséen

Lampan Vertigo i design av Constance Guisset är en av Petite Fritures fina grejer och den som kanske har fått mest uppmärksamhet så här långt, men sen är ju Guisset en av Philippe Starcks favoriter också.

Jag har varit lite nyfiken på franska märket Petite Friture sen i vintras då jag pratade med Jens Fager och han outade att han skulle designa något för dem som skulle komma i produktion inom kort. Sen har jag liksom glömt bort det helt tills jag sprang på deras monter i Paris, ni vet ju hur det är. De har verkligen en hel del tjusiga saker i sitt sortiment, bland annat armaturen ovan som jag tycker att jag såg lite varstans i Paris och lampan Tidelight som Pierre Favresse har formgivit med inspiration från bilindustrin. Sen är jag småförtjust i byggsatsljusstaken av Jean-Charles Amey också; en lite mer organisk 2010-talsvariant av Fritz Nagels klassiker, kanske? Och ja, Fagers kryddkvarnar Sinus är inte så tokiga heller, designade för att kunna användas av både privatpersoner och i offentlig miljö. I vintras uttryckte han en önskan att få jobba mer utomlands ("Jag vill nå ut utanför Sverige. Det finns många trevliga företag här men man kan inte komma ifrån att Sverige är ett litet land, dessutom är de kulturella möten man har med folk från andra länder så otroligt intressanta. Om några år kanske jag öppnar en filial utomlands"). Och det verkar ju gå finfint!

Liten eller jättestor, du väljer själv när du bygger Ameys ljusstake.


Pierre Favresses käcka lampa.

tisdag 14 september 2010

Jag är en grön bänk i Paris


Dekorerat & lekfullt var en av trenderna på Maison et Objet. Vaser från Tsé & Tsé, gosdjur från Donna Wilson, porslin dekorerat av Rob Ryan för Wild &Wolf, ugglelampa från Lieux och kuddar i design av Charelene Mullen.

Så har vi kommit till själva anledningen till att jag var i Paris - Maison et Objet-mässan. Tvärtemot vad man skulle kunna önska skickar ju inte ens arbetsgivare ner en till kontinenten för att man ska sippa thé au lait och smaska paj med Reine Claude-plommon (hur delikat den än är). Efter ganska mycket traskande ute på mässområdet tyckte jag mig kunna urskilja fyra trender eller tendenser eller vad man nu vill kalla det: dekorerat & lekfullt, patina & retro, mitt eget museum (med vackert uppställda stilleben) och ekologiskt & handarbete. Alla förtjusande på sitt vis förstås.

En av de första montrarna jag sprang på var Wild & Wolfs som just påbörjat ett samarbete med ständiga favoriten Rob Ryan. Man vågar väl knappt säga det här, men jag tror jag föredrog Ryans grejer när de var lite hemliga och inte så mainstream. Men snobben i mig får väl skärpa sig. Annars är jag bedårad av dekorerat & lekfullt-trenden i måttliga mängder. En svala må inte göra någon sommar men för många gör en nervös, eller om det var "bättre en fågel i handen än tolv i lägenheten"... Någon får dock gärna skänka mig en sådan där ärtig Charlene Mullen-kudde. Ett enkelt och effektiv sätt att göra en "vuxen" lägenhet lite mindre stuck up.

En annan trend som lät tala om sig är patina & retro som verkar ha kommit för att stanna. Det frossades i bekanta uttryck och skönt familjära former. En favorit är definitivt Marimekkos charmiga fjällräv som ser ut som om den kunde varit född på 50-talet, annars tenderar jag att vara lite skeptisk mot företagets färgglada tilltag. Kanske är det den superba kombinationen grönt och lila som förför mig den här gången. Det här är också definitivt en trend där det lätt kan bli för mycket av det goda för vem vill egentligen bo i en 1960-talspastisch? (Det var en retorisk fråga) Jag föredrar i alla fall att hälsa på.



Det fanns många nya saker som gärna ville se gamla och välanvända ut. Här syns Marimekkos nya tyg Fjällräv, fina ljusstakar från danska Casalinga, köksinredning från Natives och ärtiga, färgglada pallar från Nordal.

Våra vänner glaskuporna verkar ha intagit hela Paris och inte bara mässområdet. Sällan har jag skådat sådana mängder skatter stolt uppvisade under kupa som under de här dagarna. Stillebentrenden hänger sålunda i sig till min stora förtjusning. Kanske kommer jag också en vacker dag att lyckas skapa ett tjusigt, unikt verk som inte bara visar upp mina snyggaste saker utan också berättar djupa sanningar om min person. Watch this space, som det brukar heta. Min sista spaning är att det ekologiskt sunda och personligt handgjorda har kommit för att stanna, och det kan väl inte komma som någon större chock. På många ställen lockades det med naturmaterial som trä, ull, sten och kork och vissa ville till och med dra in en i montern med slagord som: "If you look closely, no two things are ever the same", som man kunde läsa hos Wonderable. Det (skenbart?) unika har blivit big business, men med så flotta saker är det svårt att förhålla sig helt cynisk.


Att anordna små stilleben och utställningar är en trend som inte ger sig. Snyggt i montrarna från Mariage Frères, Objet et Curiosité, Reichenbach och Tsé & Tsé.

måndag 13 september 2010

Allt är bara bra, tack

Visst fanns den på plats, den röda sötnosen som också pryder hemsidan.

Inte kunde jag låta bli att besöka designsnackisen Merci när jag ändå vandrade omkring i krokarna. Och jag förstår mycket väl hajpen. Här finns en hel del godbitar, visst - men det som verkligen imponerar är den geniala stylingen. Det är inte en skräll att fler och fler butiker lägger lite krut på presentationen, den är ju avgörande för om man blir sugen på att shoppa eller inte. På Boulevard Beaumarchais 111 ligger inte en pryl fel (fast på ett bra sätt, inte på det där fascistoida "rör och dö"-sättet som vissa butiker obegripligt nog väljer när de ska visa upp sina prylar) och fast samma sortiment bevisligen finns på andra håll både i Paris och elsewhere var det så klart här man halade upp pluskan (köpte ett stiligt emaljfat i vitt och bedårande färgen amande som redan samma kväll fylldes med macaroner i matchande färger). Inköparna har uppenbart öga för både produkter och presentation och av språken i lokalen att döma så är butiken snart en turistattraktion i klass med la Tour Eiffel. Min enda invändning är att hela härligheten lika väl skulle kunna ligga i London, New York eller kanske Stockholm och sålunda inte riktigt har någon lokal förankring men jag kommer nog över det om jag får sitta i det otroligt stiliga caféet/biblioteket länge nog. Un café, s'il vous plaît...


Spectacular, spectacular! Är det där förresten månne en fransk bulldog? Så passande.


Små stilleben av den här kalibern fanns i parti och minut. Fint.

Djurfarmen

Den här underbara noshörningen tillverkades för Hermès på 70-talet. Riktigt vad den användes till förtäljer inte historien men galet söt är den i alla fall.

Då var man tillbaka i vardagen igen efter en och en halv vecka i sus och dus; först i Paris och sedan i något mindre fartfyllda Lappland som dock har sina förtjänster även om de nu inte stavas chic... Något som däremot skulle kunna falla in under den kategorin var den förtjusande utställningen Animal som jag av en händelse ramlade in på när jag besökte Des Arts Décoratifs. Jag var lite småsur över att med några nesliga dagars marginal helt missat YSL-utställningen på Petit Palais och struttade in i Louvrens annex mest på vinst och förlust - om inte annat kan man ju njuta av Jeanne Lanvins interiörer, tänkte jag. Nu kan jag dock med varm hand rekommendera djurutställningen som håller på till den 30 november. Den är helt klart gjort med ett lätt anslag och jag tänker mig att curatorerna har haft ganska kul när de plockat vilt från samlingarna. Här finns allt från noshörningen ovan, läskiga hattar tillverkade av riktiga fåglar, knasigt porslin som imiterar köttstycken och väna porslinsfiguriner till möbler som svanen och myran där djurvärlden mest fungerat som inspiration. Sevärt!


Tekanna gjord av porslin för att efterlikna ett djurkranium, av Wicki Somers 2004.
Det kallar jag en galen tebjudning.


Det fanns också mindre kusliga inslag. Jag är inte särskilt sugen på en sommarstuga men om den omgärdades av den här stiliga grinden skulle jag kunna överväga saken. I bakgrunden syns Ingo Maurers lampor.