onsdag 23 december 2009

Med högklackade skor i Sibiriens snö


Inbitna Louis Vuitton-älskare bangar inte för lite snö. Här en annons från 2002.

Snö har en förmåga att få mig att gnälla och tjafsa; fingrarna förfryser, skorna blir blöta, bussarna ställs in och allt strul känns dessutom helt onödigt eftersom den oftast inte ligger kvar i mer än en kvart. Men som alla primadonnor gör sig snön så klart bra på bild och om man håller sig inomhus glittrar den på ganska fint utanför fönstret. God jul!


Så här rart snöar det i Tiffany & Cos julannons i år.
Min enda fråga är: Varför har han inte vantar på sig?



Eftertänksamhet i snön, här i en annons från förra året.

tisdag 22 december 2009

Fem gånger mer kärlek

Ska hon få en EdT i strumpan i år? Satsa då för Guds skull på kvalitet.
Jag har personligen aldrig blivit ledsen
över att få en flaska Chanel no 5, but that's just me.


Jul betyder inte bara Janssons frestelse, ris á la Malta och glögg utan också att ge och få parfymer. Sällan prånglar butikerna så mycket dofter som till Jesu födelse och varför inte? Kunde de tre vise männen överösa ett nyfött spädbarn med rökelse och myrra vill väl dagens presentgivare inte vara sämre. Trickset är att göra lite research innan man slår in flaskan och räcker över den. Kanske diggar inte mottagaren Garolina Gynnings Go Girl bara för att den ligger på Kicks parfymtopp.

måndag 21 december 2009

Those are the pearls that were his eyes

Ingen är mer chic än Audrey Hepburn i Breakfast at Tiffany's.
Här får man lära sig att både dricka take away-kaffe och bära pärlor med bravur.


Jag har varit fascinerad av pärlor ända sen en välmenande men kanske överambitiös svensklärare tvingade min klass att läsa Steinbecks novell "Pärlan" i åttan. Historien, som pendlar mellan glädje och katastrof, förlänade de små vita klumparna mystik och skönhet även i en fjortis ögon. Vid det här laget vet ju alla att de skapas när musslorna får en oinbjuden gäst och måste skydda sig genom att linda in partikeln i pärlemor men det förtar inte tjusningen, tvärt om är det ganska fint att något så vackert skapas av skräp.

Nu kanske ni hävdar att vi har sett tillräckligt med pärlor i höst i och med den tröttsamma fokuseringen på Coco Chanel, men ni har fel. Det vi har sett är folk som klätt ut sig i pärlor men inte kunnat bära upp dem för att de i grunden tycker att de vita kulorna är lite läskiga, lite för mormorsaktiga. Det är fel inställning. Ska man bära pärlor måste man ta sikte på deras storslagna historia och plocka de referenser som betyder något för en själv. Glöm hur drottningmodern bär dem och fokusera på något annat. Själv gillar jag imagen de har i låten "Just Like a Woman".

En annan anledning till att det sett lite taffligt ut vid ett flertal tillfällen är att folk envisas med att köpa för billiga kopior. Inte ens Audrey skulle vara chic i något som såg ut att komma från en femårings utklädningslåda. (Jo, det kanske hon skulle förresten.)

Keep Your Mouth Shut and Wear Beige

Hur skulle Lanvin någonsin kunna vara tråkigt?
Bild från style.com.

Så här när blingbling-säsongen framför andra närmar sig och allt ska glittra och pråla känner jag att jag vill slå ett slag för beige, en färg som helt oförtjänt har fått kläda skott för att folk utan karisma valt att ta den till sina hjärtan. Faktiskt så till den milda grad att man nu utan att skämmas det minska kan utbrista "Usch, så beige!" om något man finner outsägligt trist och oinspirerande.

Så har det givetvis inte alltid varit. Namnet kommer tydligen från början från det franska ordet för ofärgad ull men har använts om den ljusbruna färgen sen slutet av 1800-talet. När den negativa glidning började är svårt att säga men det är väl ingen vild gissning att den gjorde så när våra förfäder började uppskatta tyg i klatschiga färger. Är det något historien lärt oss är det ju att människor i sin brist på naturliga färgklickar alltid litat till sin egen uppfinningsrikedom för att på artificiell väg väga upp sina tillkortakommanden. Kanske ansågs de som höll fast vid det ofärgade som hopplösa tråkmånsar?

Men vi är ju ingalunda några blåmesar eller domherrar som attraheras av starka, bjärta färger. Faktum är att beige är en aquired taste precis som rött vin, gröna oliver och svart kaffe. Beige är elegans, förfining och tradition. Civilisation. Och det är dags att reclaima färgen. Den är inte något för alla, det är sant. Individer utan egen personlighet behöver givetvis paljetter, klarrött och glitter men vi andra kan lugnt sträcka oss efter den beiga kappan, kashmir-tröjan eller ullklänningen. Go on, paint the town beige.


Klassiskt, klassiskt, klassiskt.Pjuck från Louboutin och trench från Burberry.

fredag 18 december 2009

3:AM London, New York, Paris

Glöm inte att spana in decembernumret av nättidskriften Lonny. Jag vet att tekniken strular i nio fall av tio men de har fina bilder och schyssta skribenter så man får kämpa på lite.

Äntligen!

Här tronar de nya godingarna i mitt vardagsrumsfönster.
Snart ska de invigas med pompa och ståt!


Är förtjust över att kunna rapportera att jag efter idoga försök lyckades kamma hem ett av Design Delights åtråvärda adventspriser! Paketet som jag hade lyckan att hämta ut på posten i dag innehöll de spänstiga Nobelbesticken från Gense. Yea! Vilken lycka att vinna. Ännu skojigare blev det när jag insåg att Gense ju faktiskt kommer från min födelsestad Eskilstuna. Företaget grundade visst 1856 av Gustav Ericsson (och nej - jag känner inte honom eller hans barnbarn eller barnbarnsbarn. Så litet är inte E-tuna).

Överlevare mot alla odds

Såg just att Möbelaffären Room ska återuppstå på Pub i mars nästa år. Bra! Har alltid gillat att gå och titta på deras utställningar och fingra på möblerna. Förmodligen var jag inte ensam om att i det närmaste betrakta stället som ett museum, det var väl därför de konkade. Men nu får vi alla en nu chans att både titta och handla. Inte illa! En fjäder i hatten för Pub också, ett varuhus som annars är så tråkigt att klockorna stannar.

Operation Garbo


Det finns små stilleben uppställda överallt i butiken.
Hur kan man inte bli sugen på att shoppa när man ser sånt här?


Besökte just den charmiga inredningsbutiken Garbo på Östermalm. De har inte haft öppet så länge men kunderna har redan hittat hit. De håller till i en gammal kristallkronefabrik och ägarna till butiken har behållit delar av den industriella stämningen, vilket fungerar finfint mot söta accessoarer, textilier och möbler. Här kan man hitta det mesta och det känns lite som man har hamnat i second hand-paradiset trots att prylarna inte alls alltid är begagnade. Väl värt ett besök! Nu lockar de dessutom med rara gammeldags julprydnader som borde kunna smälta till och med Scrooges hårda hjärta.




Ägarna är väldigt måna om detaljerna, vilket syns var man än tittar.
Hur gärna skulle man inte vilja ha en diskho med ranunklar hemma i lägenheten?

onsdag 16 december 2009

Nu är det djur igen

Spana in de här otroligt söta juldekorationerna från designern Jonathan Adler. Perfekt för alla som är trötta på tomtar, glänsande kulor och glitter. Vem kunde ha anat att en val skulle kännas så rätt när vi firar Jesu födelse?

fredag 11 december 2009

Vems lilla mössa flyger?

Ali MacGraw ser ju söt ut i sin pälsmössa
men vem vet hur hennes hår såg ut när hon tog av den?


Mössa... Se där, där har vi ett tricksigt plagg om något. Ända sedan man var en liten snorunge har mössan inneburit förtryck, då från förnumstiga föräldrar som tjatade och nu senare från klimatet. Det är som alla vet inte lätt att vara snygg i mössa. Det är inte lätt att vara snygg i mössa i verkligheten, ska jag kanske förtydliga. Självklart är det ingen konst på film eller glansigt papper, men vad rör det väl oss. Dessutom kliar den och gör att håret ser platt och smutsigt ut när man äntligen får ta av den. Som om man inte har nog med problem på vintern.

Under antiken kunde mössan ironiskt nog signalera att bäraren var en fri man och inte en slav, men säg den glädje som varar? Så småningom började de fattigare, kvinnor och barn att bruka den och då var det adjöss med statusen som i stället den finare kusinen hatten ståtade med. Och nu får den med några få undantag, som vi kanske gör bäst i att glömma, nöja sig med att åka fram någon gång i november-december när kylan börjar bita i öronen. Många satsar numer på en så diskret mössa som möjligt, kanske svart och utan dekorationer. Jag drömmer fortfarande om en mössa med mitt namn på, en sån där som folk som heter Maria och Linda hade på sig när man var sju.

Vissa drömmar ska man nog inte förverkliga.

You can find inspiration in everything


Förmodligen kommer vi alla snart att vara så trötta på käcka designern Paul Smith, som ju är hedersgäst vid nästa års Furniture Fair, att vi ser hans multikolorerade ränder när vi blundar men ännu så länge känner jag mig vid gott mod och är faktiskt riktigt sugen på hans bok "You can find inspiration in everything". Statementet känns på något vis hoppfullt en grådaskig fredagseftermiddag när man bara vill sluta jobba och ta helg. Dessutom verkar han så sympatisk när man läser hans blogg. Lite som en excentrisk, brittisk morbror med god smak.

onsdag 9 december 2009

Stormens öga

Här kan man snacka lösögonfransar. Twiggy sopar mattan med de flesta.

Långa ögonfransar att bedårande fladdra med kan man väl önska sig lite till mans, särskilt nu då festerna står som spön i backen. Eftersom vi alla inte har blivit begåvade med de fjärilsvingar Scarlett O'Hara använde för att snärja männen kan vi tacka vår lyckliga stjärna för lösögonfransar. Man får bara tänka på att behandla dem bättre än tjejerna som satt bredvid mig på krogen i går. Den ena hade inte vågat ta av sina på en vecka av rädsla för att inte få tillbaka dem och den andra hade tagit bort dem tillsammans med hälften av sina egna fransar. Oflyt. Tricket när man sätter fast dem är att ha mycket tid på sig, använda riktigt med både mascara och eyeliner och lagom med lim. För lite och fransarna trillar av, för mycket och man får klumpar på ögonen som en annan utomjording. (Och för guds skull, ta av dem innan du går och lägger dig. Att vakna med något som påminner om en groggy spindel på ögat är inte det minsta förföriskt.)


Det finns en lösögonfrans för alla. Numer kan man välja bland en uppsjö av produkter från enstaka fransar för fegisar till Shu Uemuras spexigheter med fjädrar, juveler och galna färger och de klassiska halvmåneformade förstås.

En plats i solen

Det känns nästan lite lyxigt att stoppa ned händerna i ett Tocca-skum. Nästan.

Nu när julen praktiskt taget flåsar en i nacken kan det vara på sin plats med en storstädning. Det är i alla fall vad som sägs. Det låter inte så där vansinnigt spännande förstås men är väldigt tillfredsställande när det är över. Och om man tänker på det mindre som att städa och lite mer som att "ta hand om sin egen privata värld" som Ilse Crawford beskriver det i Sensual Home blir det genast lite lättare. Ännu mer schvung får man givetvis i stegen om man använder schyssta produkter i stället för de gamla vanliga. Förvånande hur mycket roligare det är att handtvätta när tvättmedlet är från Tocca till exempel, dessutom avgjort snyggare på hyllan.

måndag 7 december 2009

Ett förslag

Ni har väl inte missat Design Delights delikata tilltag att anordna en tävling varje dag i december där man kan vinna riktiga godbitar? I dag var det dessa tjusigheter från Iittala som stod på spel. Jag var (som vanligt) lite för sölig för att vinna men har ju en ny chans i morgon. Och det har ni också om ni är på hugget!

onsdag 2 december 2009

Boktipset: Vinterns goda ting

Bergströmarna bjuder på det mesta man kan behöva till advent, jul och vinter.
Här lyser snön verkligen vit på taken.


Nu i december när Kung Bore definitivt slagit klorna i Sverige, även om snön tack och lov dröjer, kan det vara på sin plats med en påminnelse om att den mörka årstiden inte är så tokig ändå. Boken Vinterns goda ting av Anna och Fanny Bergenström med urtjusiga fotografier av Nisse Peterson är en favvo för många och har till och med kommit i nyutgåva (förmodligen för att folk läst sina exemplar sönder och samman). Den kanske innehåller lite väl många pysslinga matrecept för någon så ointresserad av att laga mat som jag men det uppvägs av de underbara bilderna och det lite mer inredningsbetonade pysslet. I år ska jag definitivt försöka mig på att göra ett eget julpotpurri, rulla ljus av bivax och binda en egen krans. Maka på dig Martha!